Tvätt. Ett nödvändigt ont att tvätta. Springer upp och ner för trapporna för att hänga tvätt och lägga i nytt i maskinen. Första tvättkvällen i år. Två maskiner kvar sedan är det klart. Skönt.

Det här året ser jag fram emot. Det är ett år med spänning och "hur fan ska det här bli". En helt ny era är på väg. Ett annat liv, en annan inriktning. En växande människa i en mage.

"Hej och hå vinterkräkan är här! Den har landat alldeles framför mig. Virus kryper runt mina fötter. Konstigt nog har jag inte blivit smittad ännu. Antingen så är jag immun eller så lyckas de där små små äckliga varelserna inte fastna på mig. Jag hoppas innerligt att jag är immun mot kräksjukan. Har varken ork eller  tid att ligga halvt döendes med håret i toaletten och gråtandes efter mamma. Nu blev jag nästan illamående.. Psykisk magsjuka, kan man ha det?!"

Ja tjii fick jag! Skrev det här inlägget men publicerade det aldrig. Dagarna efter fick jag vinterkräksjuka! Liggandes med huvudet i toaletten och kaskadspyr i nån timme. Turligt nog varade det inte så länge, fick däremot sova bort en hel lördag istället för att vara på 40 års kalas! Fantastiskt

Det finaste som har hänt mig är nog när mina syskonbarn kom till världen.
Dagen då jag fick se mina första två syskonbarn fick mig att börja gråta av kärlek och lycka.
Nu när jag träffar den minsta får jag precis samma känsla.
Jag älskar dessa små människor, människor som betyder så himla mycket för mig,
och vad jag vet så betyder jag mycket för dem med!
Att vara moster är fantastiskt, vilken ära!

I väntan på något gott. Väntar man allid för länge?
Jag har nu utövat 4 st PVKsättningar. Och igår darrade jag som ett asplöv, förstår inte hur många gånger jag sla behöva sätta en nål innan mina darrningar ger sig. TUR att jag har stickvana patienter. Jag blir mer och mer nervös för varje dag som går tror jag, för jag vet att ju fler dagar det går ju mer ansvar får jag. Och ju mer ansvar jag får desto mer ska jag kunna, och desto mer har jag egentligen lärt mig. Men att jag själv ska kunna förstå och inse hur mycket jag har lärt mig är nästan omöjligt. Jag mig inte på det viset, det blir mer att jag ser hur mycket jag egentligen har kvar att lära tills jag är klar. Det. Det är panikkänsla i kroppen.
Osäkerheten över den här utbildningen har aldrig pendlat så mycket som nu under praktiken. Det här är verkligheten. Det är ritkiga patienter som jag tar hand om. OMG!

Tredje veckan är snart avklarad och jag känner mig mer förvirrad än vad jag någonsin har gjort och då är jag förvirrad! Ni som känner mig borde få ett hum om den saken. Min starka sida är humor, har fått flera patienter att skratta och det är fan en bra sida!

Nu ska jag försöka skriva färdigt ett CV och ett personligtbrev så jag kan ansöka om sommarjobb på lasarettet. Behöver mer praktik inom omvårdnad helt enkelt.

So long

Ompysslad av min mor är precis vad jag blir just nu. Eller kanske inte just nu precis för nu ligger dem och sover. Men annars. Hon är så söt så jag vet inte hur jag ska tacka och ta emot. Med glädje och kärlek i kroppen myser jag framför datorn i gästrummet. Imorgon skulle hon göra en lyxfrukost till mig och henne. Jag behövde verkligen komma hit. Stressen har spelat mig ett spratt i en allt för lång tid. Nässelutslag osv osv.. Det har liksom inte tagit slut. Jag är en skör människa när jag är stressad och grubblar för mycket. Mitt huvud känn som en uppblåst luftballong när jag har tänkt för mycket en dag. Jag tänker och tänker men kommer ingen vart..

Snart är det jul och tiden har gått riktigt fort.
kom nyss på att jag nog har bjudit in mig själv till en nyårsfest. Haha.. Så kan man också göra när man är desperat såhär inför nyår. Nyår har nog aldrig varit min kopp av te och kommer nog förmodligen inte att bli det heller. Men jag tänker då se till att ha en trevlig kväll som en kväll som passar mig. En kväll med folk jag tycker om och vill kliva in till 2012 tillsammans med. Det är ett läskigt kliv till ålderdom och rynkor, men tillsammans med vänner så kan det inte blir mer än rätt. Snart så 2012 så kommer vi och ser till att dina dagar blir fyllda med massor av tokigheter.

Nu ska jag krypa ner i loftsängen och soova tills min mor kommer och väcker mig imorgon.

Kärlek

Jag är så trött på mycket just nu. En sekunds glädje slår över till depp i tio minuter. Det är inte okej!
Detta resulterar i att det blir en del grubbel, och inte tala om dessa bråk med min syster. Det var längesen vi bråkade som vi gör nu. Skit trist! Idag skulle jag försöka hålla en undervisning för henne och det gick ju som det gick, vi började gräla och jag gick hem..

Undervisningen var visserligen rätt kass eftersom jag inte ens förstod hälften av vad jag sa. Och hur ska någon annan kunna förstå om jag inte ens kan förstå själv?! Den kritiken gjorde att jag fick lov att tänka om. Tänka om helt och hållet faktikiskt.

Man kan grubbla över mindre?! Eller?

Oavsett så är det roligare att fixa med julklappar istället, så jag gör det!

kärlek behövs

Ja, vart ska jag börja? Att jag skällde ut en framtida kollega på kåren eller att jag har skaffat mig en stalker (typ).
Iallafall, våga vägra vintern var temat på kåren i fredags. Meningen var att jag inte skulle gå ut eftersom de senaste helgerna har varit mäktigt fyllda med alkohol och det som hör till. Onsdagarna med för den delen. Men trots det så får syrran med mig ut på Kåren iklädd en 60-tals dress (typ som en gammal baddräkt fast i tyg) som slutar precis nedanför skinkorna, och lite kortare än så.. Förutom dressen så tog vi på oss ett varsit affro och ett par gigantiska solglasögon. Brownspuder i hela ansiktet och så vidare.. En drink drack jag hemma innan vi gick dit, trots att det egentligen krävdes mer (jag avskyr kort-kort-kort). Jag kände mig mer avklädd än påklädd.

Herrana som vi hade med oss var asplakat redan innan vilket gjorde mig lite smått avundsjuk. Men eftersom det är så billigt inne på Kåren så sattsade jag på att dricka några shot. Men inte blev jag berusad. Antingen har personalen bakom baren blandat ut spriten med vatten eller så beror det på något annat oförklarligt?!

Förutom affrodansen som resulterade i två dagarns nackstelhet så skällde jag ut en i personalen i garderoben. Syrran påstod nämligen att hon hade lämnat jack-brickan till killen, då den egentligen låg kvar i fickan. Och där kommer jag "räddaren i nöden" som ska se till att syrran får sin jacka. Pinsamt, mycket mycket pinsamt. Måste i princip leta reda på killens namn och be om ursäkt, för jag var inte så snäll som jag  önskar att jag hade varit. Jag önskar att jag hade haft på mig affrot och solglasögorna precis då. Det kan kännas lite motstridigt att höra om jag och Kholod kan jobba i baren på kåren med tanke på att killen i garderoben var barchefen!

Killen som skriver sms hela dagarna på engelska dessutom, samt ringer 3-7 ggr om nätterna berättar jag om en annan gång.

Happ, imorgon är en ny dag. Kan jag kanske göra något gott för mänsligheten imorgon?

Såhär kan man känna sig sisådär klockan 00.00 en måndagsnatt. Helt fantatsikt när ångesten väller över och tankarna styr. Nattpoesi gjorde att jag till slut somnade. Men idag är jag nog världens tröttaste människa. En trött människa som snart ska få lära sig allt om venprov. Det innefattar också att jag är livrädd.


Jag är dagens trubbel
Det luddriga svintot
Trasslet i badkarets avlopp
Svenska spelets nitlott

Jag är viljelös och ångestfylld
Patetisk och ledsen
Liten och hjälplös
Egoistisk, som pesten

Det är alltid handling före tanke
Jag är impulsiv, fast mer naiv
Ett stormigt lugn
Jag är ett ofullständigt liv

Jag är den sista godisen i skålen
Choklad som är sur och salt
Jag är stressen inför tentan
Värmen när det borde vara kallt

Jag är byxorna som inte går att knäppa
Ångestens dotter
Känslornas mästare
Jag är ärret på Harry Potter!

Nu måste jag sticka in i duschen.. Och kolla om det sitter en bot på min lånade bil..

lycka du!

Nu var det tydligen ett tag sen. Det var någon som sa det till mig. Det var länge sen nu du Mimmi. Du borde göra något åt det. Och då tänkte jag: Ja tamejtusan det ska jag.
Fast, här sitter jag med utslag på hela kroppen från nacke ner till tårna och inte tala om mina vackra rödsvullna ögonlock. Min hals svider lite också. Sjukvårdsupplysningen talade om för mig att så länge det inte kliade i halsen så behöver jag inte åka till akuten.
Så nu sitter jag här med min rödprickiga och knottriga kropp och tycker lite synd om mig själv.

Men imorgon, hoppas hoppas att det har försvunnit! Orkar inte ha dessa knotter på min kropp. Förvsinn nu!

Parkinsson

Dopamin, din frånvaro gör mig stel
Jag känner mig långtifrån hel

Levodopa, min räddning är du
fövandla dig gör skillnad NU

Som ett on-off fenomen
Det är då du är för sen


Ja är man trött på att plugga så är man.
Vettitusan hur jag ska få in allt i mitt huvud. Har faktiskt absolut ingen aning. Noll koll.
Fattar nada. Är helt slut.

Sov gott
Kärlek

Patrask. Vart är ni alla viktiga personer i mitt liv? Jag saknar er.