Choklad ger livet njutnining
God kväll alla lovers, ensamma eller banditer?!
Jag tänkte förmedla lite information om choklad som jag precis satt och läste i en läcker bok om njutning av livet. Som ni kanske redan vet så är livet allt för kort för att inte njuta fullt ut och man kan således sluta planera som om man hade en evighet på sig att göra saker. Skjut inte fram att nyttja kärlek och var inte rädd för att äta gott mer än en dag i veckan. Varför inte förtära mer gott vin eller en god öl till maten också? Och så vidare, och så vidare... Choklad var det ja. Choklad är som sagt livets njutning och det är så mycket mer än övervigt och flottiga finnar. Äter man ren mörk choklad så frambringas det gkädje och lust. Man blir kåt! Hur bra låter det inte?
Sen chokladens resa:
"Lyckliga choklad som efter att ha varit världen runt slutar sina dagar med att möta kvinnors leenden för att omedelbart efteråt finna döden i ett hett, smältande famntag i deras mun" (*).
Tänk då på att det ska vara riktig choklad och inte en billig ljus som kan köpas varstans. Den ljusa är den som framkallar extra kilon och de små röda flottiga kratrar i ansiktet eller var du nu får dessa groteska utslag någonstans.
Giovanni Giacomo Casanova, en av historiens älskare, sägs ha druckit sig kåt på ett antal koppar choklad. Det säger ju en hel del. Jag ska iallafall äta mer fin och ren choklad och inte bara för att bli extra kåt utan också att få hjärnan att utsöndra b-endorfin som tydligen ska likna opium, som i sig ska verka för en skön känsla i kroppen.
Förutom att människor bör äta mer choklad av den fina sorten så kan jag berätta att jag ska kika på en större lägenhet i Falun imorgon! en nyrenoverad 3a med kaklat badrum.
* Njut! en bok om små saker som gör livet stort av Steffo Törnquist (2001)
På tal om....
Appropå vårat samtal igår Peete, det här är en av mina flirtar från utlandet (kolla in kroppen!).....:
:)
Trött och bara så
Nu blir det så här igen. Tårarna bara rinner, helt utan förvarning. Fast jag hade väl inte förväntat mig något annat när jag satt på låten "How to save a life" med The Fray. Eller jo, fan jag hade inte tänkt att jag skulle sitta här i min olivgröna soffa och gråta över någonting som är pasé. Det är passerat, allt som varit är passerat. Jag kan inte göra ett jävla dugg åt det nu. Sen hjälper det inte att tröstäta digestivekex. Inte ett dugg faktiskt. Jag borde reklamera dom. Eller det står ju inte att dom är till för att tröstätas så det går väl inte.
Jag är så trött, så utmattad, så bara så.
Sista dagen på sommarjobbet imorgon. Det ska bli så jävla skönt!!!!!!!!!!
Jag är så trött, så utmattad, så bara så.
Sista dagen på sommarjobbet imorgon. Det ska bli så jävla skönt!!!!!!!!!!
En Storasysters last
Tänk att ha en syster som skjutsar runt på sin lillasyster precis vart lillasyster vill, eller så får lillasyster följa med vart än storasyster vill?! Hur som än haver så kommer storastster, om nöden kräver, stå där med trampcykeln om världen rasar samman för lillasyster.
Och vart färden går vet man inte förens efter.
shiny legs
Magsjukesvammel
Jag får Panik! Jag vet inte hur jag ska gå till väga. Vad ska jag göra?! Det är förmodligen ingen som skulle kunna svara på det mer än jag själv, men vafan. Jag vet absolut inte alls hur jag ska göra. Jag har satt mig själv i den här situationen tidigare. Och såklart, än en gång, just nu!
Jag har inte glömt det gamla. Mitt gamla X, som jag var så otroligt fruktansvärt kär i. Jag vet inte om jag nånsin kommer att släppa honom (Vi kallar honom Doc). Men eftersom han inte länge existerar i mitt liv, Doc, så får jag ju lov att försöka släppa in andra. Eller?! Shit allstå.
Saken är den att någon annan är en annan som jag har varit så otroligt olyckligt kär i under gymnasiets tid. En annan som jag aldrig fick. Jag visste det, han skulle inte bli min och det gjorde mig ännu mer förkrossad och ännu mer kär. Men så nu då. Nu dyker en annan upp och helt och hållet vill träffa mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag är helt ute i någon skog och yrar, jag hittar inte hem. Vart är min trygghet, min plattform när jag verkligen behöver den? Förmodligen inte här i min dunkna lägenhet som inom tid måste saneras. Magsjukan sättar sig på väggarna. Visst att jag för tillfället ligger i sängen, känner mig vek och tycker syns om mig själv kanske bidrar till min panikslagna känsla. Fan alltså. Jag är helt kluven. Jag får mer ont i magen än vad jag redan har.
Vart är han någonstans. Min ädla riddare som egentligen ska ta med mig på hans vita häst och ta mig till ett ställe där jag inte behöver tveka en sekund. Inte känna denna rotlöshet som egentligen bottnar hos mig själv. Eller är jag bottenlös? Ett hopplöst fall?
Isåfall så spelar det ju ingen roll hur jag gör. Vad jag gör eller hur jag gör vad jag gör? Fan.
Min magsjuka som bidrar till hela dagars sängliggandes med massor av avsnitt med Sex&TheCity (tack Sofia för att du glömde boxen här, jag får skicka den till dig sen!) får mig inte att få dåligt samvete på nå vis. Regnet ute säger att det är helt okej att ligga inne i sängen och mölja serier. Men samtidigt så har jag tid att fundera på andra saker, saker som man egentligen inte borde fundera över utan bara göra. I sinom tid så utesluts vissa saker och andra faller på sin rätta plats.
Jag väntar på att Syrrans hemmalagade stuvade mackaroner och korv ska komma knackandes på dörren, samt lite bananer och nektariner så jag kan göra en såndär god mixad fruktdrink. Jag tro att det ska vara bra för min mage säkerligen för min ångest över livet också.
Grattis Världens bästa Sofia, Joppe, Flottfia på din underbara födelsedag. Jag önskar att jag hade varit i Götet nu så jag kunde fira dig med pompa och ståt. Istället ligger jag här i sängen och viftar på födelsedagsflaggan och tänker mig att en god tårtbit inte hade varit helt fel. Förmodligen så har den inte varat länge i min mage men vad gör det egentligen, det är ju själva tuggandet och smaken man vill åt. När den väl är i magen så gör den ju egentligen ingen nytta.
Kärlek till de mina
Jag har inte glömt det gamla. Mitt gamla X, som jag var så otroligt fruktansvärt kär i. Jag vet inte om jag nånsin kommer att släppa honom (Vi kallar honom Doc). Men eftersom han inte länge existerar i mitt liv, Doc, så får jag ju lov att försöka släppa in andra. Eller?! Shit allstå.
Saken är den att någon annan är en annan som jag har varit så otroligt olyckligt kär i under gymnasiets tid. En annan som jag aldrig fick. Jag visste det, han skulle inte bli min och det gjorde mig ännu mer förkrossad och ännu mer kär. Men så nu då. Nu dyker en annan upp och helt och hållet vill träffa mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag är helt ute i någon skog och yrar, jag hittar inte hem. Vart är min trygghet, min plattform när jag verkligen behöver den? Förmodligen inte här i min dunkna lägenhet som inom tid måste saneras. Magsjukan sättar sig på väggarna. Visst att jag för tillfället ligger i sängen, känner mig vek och tycker syns om mig själv kanske bidrar till min panikslagna känsla. Fan alltså. Jag är helt kluven. Jag får mer ont i magen än vad jag redan har.
Vart är han någonstans. Min ädla riddare som egentligen ska ta med mig på hans vita häst och ta mig till ett ställe där jag inte behöver tveka en sekund. Inte känna denna rotlöshet som egentligen bottnar hos mig själv. Eller är jag bottenlös? Ett hopplöst fall?
Isåfall så spelar det ju ingen roll hur jag gör. Vad jag gör eller hur jag gör vad jag gör? Fan.
Min magsjuka som bidrar till hela dagars sängliggandes med massor av avsnitt med Sex&TheCity (tack Sofia för att du glömde boxen här, jag får skicka den till dig sen!) får mig inte att få dåligt samvete på nå vis. Regnet ute säger att det är helt okej att ligga inne i sängen och mölja serier. Men samtidigt så har jag tid att fundera på andra saker, saker som man egentligen inte borde fundera över utan bara göra. I sinom tid så utesluts vissa saker och andra faller på sin rätta plats.
Jag väntar på att Syrrans hemmalagade stuvade mackaroner och korv ska komma knackandes på dörren, samt lite bananer och nektariner så jag kan göra en såndär god mixad fruktdrink. Jag tro att det ska vara bra för min mage säkerligen för min ångest över livet också.
Grattis Världens bästa Sofia, Joppe, Flottfia på din underbara födelsedag. Jag önskar att jag hade varit i Götet nu så jag kunde fira dig med pompa och ståt. Istället ligger jag här i sängen och viftar på födelsedagsflaggan och tänker mig att en god tårtbit inte hade varit helt fel. Förmodligen så har den inte varat länge i min mage men vad gör det egentligen, det är ju själva tuggandet och smaken man vill åt. När den väl är i magen så gör den ju egentligen ingen nytta.
Kärlek till de mina
Classic Car Week
Ingen cider, inge sprit, knappt någe öl kvar........ och så vidare, och så vidare. Systembolaget Rättvik, det är där Raggarna dämpar gråten när de får se de tomma ciderhyllorna. Ölen ska inte vara besk och inte fylligt, vinet ska vara sött och sliskigt, varav helst en red gold eller varför inte en asti cinzano.
Med andra ord har jag haft helt fel uppfattning om raggare. Drinkar, cider och sliskigt vin är inte vad jag hade förutspått. I mitt huvud är en raggare en kille (ingen man) med en stor, lös prilla under läppen, ett par pösiga blåjeans nere i knävecken (och inte ett par leopardtights) sen ska de dricka mängder med öl! Som sagt, jag har haft fel förr och än en gång tycks det hända! Förvånad ja!
Jag tänkte också nämna att jag är lite så där pirrig i kroppen, men bara ibland, och egentligen så vill jag inte ens erkänna det. Det är en konstig blandad känsla som jag inte kan beskriva. Den säger inte så mycket mer än förvirring. Jag kommer i varjefall få besök på torsdag, sen vet jag inte så mycket mer?! För vem vet det egentligen?
Sov gott alla raggare där ute, tänk på miljön och stäng av bilen en stund samtidigt som ni lär er att dricka en kall bärs!
Med andra ord har jag haft helt fel uppfattning om raggare. Drinkar, cider och sliskigt vin är inte vad jag hade förutspått. I mitt huvud är en raggare en kille (ingen man) med en stor, lös prilla under läppen, ett par pösiga blåjeans nere i knävecken (och inte ett par leopardtights) sen ska de dricka mängder med öl! Som sagt, jag har haft fel förr och än en gång tycks det hända! Förvånad ja!
Jag tänkte också nämna att jag är lite så där pirrig i kroppen, men bara ibland, och egentligen så vill jag inte ens erkänna det. Det är en konstig blandad känsla som jag inte kan beskriva. Den säger inte så mycket mer än förvirring. Jag kommer i varjefall få besök på torsdag, sen vet jag inte så mycket mer?! För vem vet det egentligen?
Sov gott alla raggare där ute, tänk på miljön och stäng av bilen en stund samtidigt som ni lär er att dricka en kall bärs!
