Tremilia

- Han vill bara knulla, sen dumpar han dig.

Övning ger färdighet helt enkelt. Att hålla ut i två år är en bragd.
Jag kommer alltid komma ihåg den där avundsjuka bruden från krogen som tog oss på bar gärning. Hah!

En lördag på systemet:

En dag då jag för ovanlighetens skull är rätt förvirrad. Det är mer eller mindre otroligt att jag inte körde över någon stackars kund med varuvagnen. Jag fick göra många "tvärnitar". Vid stägning drar jag ner gallret till fönstret och klämmer en stackars kunds matdosa på mitten.
- ursäkta (lite försynt), kan någon dra upp gallret lite?

Efter att dörrarna bommats igen för dagen drar jag igång skurmaskinen. Naturligtvis kör jag in i nyhetshyllan och lyckas krossa en vinflaska. I all hast plockar jag upp glassplittret och skär mig. Utan att känna någon smärta och utan vetskap om att jag skurit mig doppar jag ner handen i lortigt golvmoppsvatten, vilket inte är så bra vid öppna sår. Jag torkar sedan golvet med en blodig mopp varav att golvet blir kladdigt av blod. Då inser jag att det är någon som blöder. Jag insåg också att det blöder rätt mycket i skadade fingrar.

Därefter går jag hem och drar täcker över huvudet. Det var nog bäst så!

"Av kärlekskraft. Alla har en plats. Allting har en mening. Det är vår värld. En värld full av liv". Det är det som kommer från mina högtalare på datorn. Ni kan ju gissa vilken låt? Det är en helt underbar låt och jag blir tårögd var gång jag lyssnar på den.

Fick nyss ett mejl av min föredetta chef i Norge. Han skriver om att det finns arbete för mig från och med NU till första maj. Bra betalt samt några procent avdrag för kost och logi. Jag blir helt panikslagen över min situation just nu. Det vore helt förbannat underbart att åka till Norge och jobba. Att få komma iväg en stund och inte behöva bry sig om så mycket mer. Naturligtvis skulle jag tjäna en fin hacka på det också! Men, plugget hänger över mig. Jag kan inte åka pga plugget. Och om jag åker, så bör jag se över vad jag behöver göra innan och om jag kan ta med mig plugget och göra det som ska göras på distans. Det kan gå! Det kan det faktiskt göra. Men jag och planering kan liknas som en julgran med påskharar i. Det fungerar inte riktigt som det ska helt enkelt.

Fan...tastiskt!

Det var nu jag skulle tänka på något nytt, främmande och positivt. Det är precis vad jag gör. För.
Idag var det en syster som svarade på min fråga. ETT SVAR. Du studerar mot ett lågavlönat och obekväma tiders- jobb. Yes. Det var precis det jag ville höra. Eller inte? En omotiverad systers svar till en omotiverad student. I och för sig så har matematikens grunder bevisat att två minus blir ett plus. Det är nog så, eller jag övertalar mig att det är så. Nog om det. Lite kul är det att just ett sådant svar vibrerar i mina öron. Herregud.

Jag funderar på att resa till Bali. Rättare sagt, jag ska resa till Bali. Frågan är om någon är sugen på att följa med? Någon som har pengar till att spendera på en dyr flygbiljett, men framförallt till en härlig upplevelse? Det kanske till och med finns pengar över till en färgglad tatuering? Har hört att de är duktiga på att skapa färgglada ting där. Sen råga på allt så kan det hända att man blir brun. Ett plus i kanten! Det är bara att höra av sig. Jag är grymt, sjukt, fruktansvärt sugen på att resa mig bort. Och inte bara i tankarna utan på riktigt.

- Du är så fin.
- Du har så snälla ögon.
- Du har en fin röst.

Jag tackar praktiken för det!

Driv driv driv du drivkraft driv.
Driv mig till vansinnne, driv mig till vanvett.
Driv inte runt och driv, driv runt för att leva ett liv.
Driv mig långt, driv mig brett.
Drivkraft driv, driv mig till att ta ett nytt och stadigt kliv.

Det är hemskt ibland. Jag känner mig ledsen ibland. Jag vill stänga in mig på toaletten och gråta. Men jag kan inte göra det. Det jag kan göra är att finnas till, hålla i handen och klappa på ryggen. Demens är en, enligt mig, en väldigt lömsk och otäck sjukdom. Att inte minnas sina barn, att tro att man är liten igen och längtar efter pappa, att prata osammanhängande och att inte förstå vad jag säger. Att bara ligga där och se, se på den vita väggen och inte kunna ta sig upp. Att bara sitta där och sitta.

Jag blir faktiskt lite ledsen. Jag hinner tänka en hel del. Jag vill så mycket men så mycket som jag vill går inte att göra. Det går inte att ändra på det, går inte att bota. Det finns och det är för mig bara att acceptera ödet för vissa människor. De har faktiskt också varit 23 år och levt ett liv som säkerligen har varit helt underbart.

Lev livet nu, jag lovar dig det, det är så himla mycket värt det sen.



Kärlek