Tremilia

Färg ger liv åt vardagen. Kan man skriva så?! Förövrigt har min hjärna gått i varn och proppen har gått för tankesystemet. Orkar inte plugga. Orkar inte. Borde men orkar inte. Fan vad trött jag är på det här och vi har knappt börjat. Vad är felet undrar jag?! Längtar efter skratt. Ett skratt som ger magkramp, som inte slutar fastän det gör ont i magen. Snart ser jag ut som ett russin efter alla krokodiltårar. Borde se ut som ett russin redan, men det gör jag inte. Imoron kanske. Förhoppningsvis inte. Men kanske.
Sannolikheten säger att jag kommer att fälla en utmattande tår imorgon med. Varför bryta mönstret?

Puss

Mitt hjärta och jag i Prag. En riktigt fin, gammal stad med stil av, nu kommer jag inte på vad stilen heter som prag präglas av. Attans. God mat, långa korvar, bio och ett skit mysigt hotel. Det tråkiga var att jag inte kunde släppa mitt dilemma här hemma. Men nu är det gjort, jag har bestämt mig, klart. Så, ska vi åka dit igen? Kärlek.

Fisksoppa med smak av saffran och varmt vitlöksbröd vid sidan

JJag tänkte härma Joppe med att lägga ut en matbild som jag gärna skulle ta åt mig äran för, men måste tyvärr
erkänna att det inte är jag utan Jon som har lagat denna solkysta fisksoppa. Grymt gott var det! Grym är Jon som lagar mat åt en matpassionerad och hungrig flickvän.
Imorgon drar vi till Stockholm och sen drar vi till Prag på torsdag.
Arrviderci!

Plugga, plugga inte, plugga, plugga inte, plugga, plugga inte...............
and on and on and on and on and on it goes.

Ingen kan hjälpa mig med detta bekymmer. Inte ens jag. Men annars går det bra. Jag pluggar i mån om att jag ska bestämma mig eller inte. Måste också medge att det är rätt kul också. Fast det är mindre kul att sitta på tåget så länge som vi gör. Man blir liksom lite konstig i magen av att sitta still så länge. Jag har hört mig för och det är inte bara jag som får dessa symtom.

Puss