Tremilia

För det första vill jag tacka Dig för att det egentligen är din förtänst att jag finns. Den där niomånaderstiden som du har burit mig, gett mig näring och kärlek måste ha varit otroligt krävande till och från. Men den tiden som du lagt på mig för att egentligen hålla mig vid liv är väl det finaste som finns! Med det kan jag säga att det är fruktansvärt svårt att sätta ord på hur mycket det egentligen betyder för mig. Jag är otroligt glad över att DU är min mamma. För MIG är du världens bästa mamma! Jag skulle aldrig vilja byta ut min mamma inte ens de gånger som jag är irriterad och trött på ditt tjat. För den trygghet som du ändå ger är den trygghet som jag alltid kommer att behöva och som ingen annan kan ge mig. Du kommer alltid att stötta mig i mina bra/dåliga val. Oavsett så kommer du alltid att vara MIN mamma, MIN skapare! Det bästa med dig är att du bara finns och du alltid finns där när jag som mest behöver stöd.

Det värsta jag vet är att smöra och speciellt för dem som betyder allra mest för mig, men skit samma. Idag är det mors dag och det är den dagen som jag ska försöka på något vänsters vis visa all den uppskattning (som är svår att sätta ord på) för det otroliga jobb du har gjort/gör. Jag kan tänka mig att det inte är en lätt uppgift att vara mamma. Så, med det vill jag avsluta mitt inlägg med att säga att du betyder mycket för mig, jag uppskattar det du gör. Jag Älskar Dig Mamma!

Nej det var inte alls roligt med etik och moral. Asghtgghsat.............. Jag tror att det är kursen som får min mages sura innehåll att hålla sig kvar. Det finns så jävla mycket teorier. Vissa är självfallet mycket intesanta men fan det är så luddigt. Det tar evigheters evigheter att ta sig igonom de filosofiska texterna. Sen ska jag utöver det tolka patientfall med hjälp av litteraturen. Men jag vet ju inte ens själv vart jag står nånstans i det hela?! Tänk att man ska vara så jävla rädd för att göra fel. Annars vore det ju enkelt, eller??
Det är ju bara att skriva ner något blaj om vad jag tror och hur jag tolkar så får det bli hur fel som helst eller hur rätt som helst? Jag gör det!

Puss

Mitt kök

Vitt vardagsrum/sovrum

Det är alltid brist om plats när jag ska hänga tvätt!

Sen att lägenheten inte alls på långa vägar är färdigt inredd är ett faktum. Brist på tid, oengar och bil gör att hela projektet skjuts fram. Men så småningom ska antagligen en tv komma upp på väggen, en stor tavla samt en matta som ska pryda mitt vardagsrumsgolv.

Men, det får komma med tiden. Släpper mitt liv i ödets händer för tillfället. Brist på ork och så vidare är vad mina vardagar har att erbjuda mig. Ge mig energi någon, snälla!

Måste jag vara så förbannat naiv? Idag är en såndär skitdag. Jag har upplevt dem förut, oja. Från första början när jag vaknade (inatt) så insåg jag att det inte skulle bli en bra start på dagen. Helt slut och helt tom i huvudet var min status på morgonen. Det hjälpte ju inte så mycket under seminariet. Världens sämsta seminarium, jag vet inte ens vad jag sa när jag väl pratade(av de väldigt få gånger). Sen när jag pratade så fastande jag på ord, kunde inte uttala vanliga enkla ord. Jag bara snubblades över bokstäver tamifan hela tiden. Jag fattar inte varför det bli så. Och inte råga på allt, jag satt och jäspade tre timmar i streck. Frågan är om jag ens fick godkänt på seminariet?! Sen är min mage paj. Har haft halsbränna i ca tre dagars tid, magen är svälld som en ballong och jag vet inte riktigt vart jag ska göra. Jävla skitdag helt enkelt. Solglimt? Ja det fanns faktiskt några under dagen trots den uppsvälda magen och den svidande halsbrännan. Besöket på Faluns secondhandaffär mer Petra och Marcus samt fika hemma hos mig då jag också fick hjälp att sätta upp lampan i taket var mina ljusglimtar idag. Sen också när jag fick se en sprudlande glad sjuksköterska in action (Petra fick vaccin). Jag fick dessutom, ur en liten ask, välja ett plåster till Petra. Sen så ringde ju MQ-killen om att han skulle göra allt i sin makt för att få tag på den rätta storleken på en klänning till mig. Sen fick jag också hjälpa Mikaela att komma på en lämplig middag, vilket blev lyckat.

Så kontentan av det hela. Trots de negativa sakerna vissa dagar har att erbjuda så kan man ändå finna en eller två ljusglimtar värda att nämna. Och det gjorde jag precis. Alltså blev inlägget rätt misslyckat eller å andra sidan lyckat (beror på hur man ser det) eftersom jag skulle skriva ner allt som störde mig just nu.

Älska livet?!

Sisådär ja, nu är allt i sin ordning igen. Jag blir aldrig riktigt förvånad över mig själv. Jag vet så innerligt att snart så säger/gör jag någonting som jag inte skulle ha sagt/gjort.

Igår trevade jag till en förfest på bojsen (ett ställe i Falun där det bor rätt många studenter). Gustav hette killen som jag skulle till. När jag kommer in sitter det en massa oskända ansikten i soffan. Artig som jag är går jag fram och presenterar mig, en efter en. Jag kocentrerar mig så mycket på att säga mitt namn att jag inte la deras namn på minnet. Förutom att jag koncentrerade mig på mitt eget namn så la jag också märke till att ingen av dem sa Gustav. Jag vänder mig om  till de personer som jag redan har träffat tidigare och frågar lite fint, "vem är Gustav?". Gustav svarade och Gustav var en av dem jag hade träffat tidigare. Såklart?!

Senare in på småtimmarna gick vi ut på ett ställe som så vackert kallas Kåren. Det var mycket trevligt. Jag har dock en vana att bli tillsagd av muskulösa personer i gula T-shirtar. Jag "råkade" ta med mig ölen ut på balkongen. Ajabaja! då fick jag en sådan där mördarlik blick från en gul stor sak samt ett morrande. Iallafall så blev jag ganska berusad, helt ok vanlig berusning. Ganska perfekt faktiskt. Jag pratade om att jag hade hittat min självsfrände osv..

När vi skulle bege oss kände jag att jag blev lite kissnödig och tänkte då göra ett besök på damernas innan jackan skulle hämtas. När jag precis är på väg in på toaletten knackar en mystisk kille mig på axeln. Jag vänder mig om och han säger
- Hej, dansar du streetdance.
- Öhm, nej? Gör du?
- Ja, ska jag visa mitt bästa trick?
Innan jag ens hann svara så ligger han på golvet med benen i luften precis bredvid kön för jackuthämtning.

Det är nog bland den bästa och roligaste raggningsrepliken jag har hört! Kan fortfarande inte sluta skratta åt situationen. Och sen kan man fråga sig, ser jag ut som en streetdance dansare?!

Nu ska jag gå och hämta mig cykel som står långt långt borta.

Puss

Nu så bloggas det för fullt. Det beror antagligen på att jag inte har något bättre för mig. Fast det har jag ju. Jag har en del att läsa. En hel del om etik, hur vi ska bete oss och hur vi inte ska bete oss, alltså hur vi tänker, eller vad som är rätt och vad som är fel. Naturalistiska människosynen kontra den humanistiska människosynen.
Styrs människan av drifterna eller förnuftet?

Det är jävligt intressant, men just nu är jag för trött för att läsa. När bokstäverna bara är bokstäver och inte något som bildar ett ord så är det ett  tecken på att det är dags att sluta läsa. Jag menar, det ger ju ingenting. Men det så framkommer det också att det blir detso mer att plugga imorgon. Men det är smällar man får ta när man inte har tid att plugga för att jag istället är upptagen med att tänka. Vilken idiot! undra hur många tankar som passerar mitt huvud under en dag. Jag slutar tänka på det nu, för jag vill egentligen inte veta. Jag konstaterar här och nu at jag är en tänkare. Det blir så när man bor själv. Sen denna kurs Etik och Moral gör ju inte saken bättre. Vad är etiskt rätt och vad är etiskt fel........bla...bla...bla...

Popkungen här ovanför har skruvat ner och gått (förmodligen till kåren). Lika glad är han för det men gladast är nog Mimmi! Det lät som att karln (och de övriga 20) hade en hel timmes aerobicpass till musik i kombination tecno-deathmetall. Jag förstår inte. Kan de inte lyssna på nått som låter fridfullt sisåhär efter nio-tio tiden. Nej nej, jag är inte bitter för att jag ligger hemma, ensam i min säng. Jag skulle verkligen inte villja följa med ut på krogen en onsdag som denna.

Faktum är att det är sant. Jag är inte alls sugen på att dricka just för tillfället och inte ens gå ut på krogen. Tydligt nog så flödar känslorna över och jag blir sittande gråtandes på en trotoarkant någonstans när jag inför något som kallas sprit i min mun. Eller ja, jag behöver nog sväla spriten också för att få en effektiv effekt.

Idag har jag fikat med cissie och barnen. Det vi fikade var inget att hurra för. Rätt äckligt  faktiskt. Men eftersom jag ska handla rätt och inte göra fel i min etiska lilla värld så tänker jag inte avslöja vart vi fikade. fast å andra sidan så kanske jag gör moraliskt fel att inte avslöja eftersom det finna andra människor som kommer slänga pengarna i sjön då de går dit. Ah skit samma.

Ska sätta på ett avsnitt Sex And The City och förodligen somna till det.

Puss och god natt!

Du din trångsynta jävel
vad är det som omsluter dig?
Är det sårbarhetens mur som håller dig inne?
Stäng mig inte ute från din sårbarhet

Öppna upp murens portar
jag omsluter dig med bommul och glans
En öppning för mig?

Låt murens väggar falla helt
du kan vara med, en av oss
Oss öppna och sårbara
vi som lever ett äkta liv?

Gemenskap är vikten av alla värden
värden som ger livet en lättare tyngd

Så låt sårbarhetens mur falla
för oss
eller öppna en port
för mig

Jag vaknade upp med både smink kletat i ansiktet och kläderna på. Håret låg inte där det skulle, inte för att det brukar göra det, men endå. Ett blåmärke och smärta på vänster höft. Alkohol är inte min vän längre, vi fungerar inte som ett team. Jag blir alltid överröstad och min talan försvinner helt tillslut. Det var alltså inte min idé att kissa på innergården på trädgården, och alltså inte mitt fel att jag blev utkastad från krogen. Sen var det inte jag som ville sitta på en stentrappa och grina tills mina ögon sved av överansträngdhet. Det var inte jag, det var alkoholen! Likfan får jag ta smällen, alltså den skyhöga ångesten, plus blåmärket, plus huvudvärk, plus halsbränna, pluss allt annat som får min söndag att kännas förjävlig. Det borde finnas gränser?! Och varför just jag?!

Från att ha älskat söndagar till att avsky söndagar. Jag är förtillfället ett vrak, singel och äcklig. Men egentligen så behöver jag en kram, en som lyssnar och pillar i mitt hår. Jag är en människa och därför sårbar. Jag är beroende av någon just nu och därför väldigt sårbar. Jag vill inte trampa på mig själv nå mer, inte smutskasta mig. Jag kan ju gå sönder. Det borde finnas gränser?!

Sen han också. Det var inte jag som ville prata med honom. Jag ville inte ens se sanningen. För det gjorde ont. Jag avskyr.

Hur jag än vrider och vänder på det så finner jag ingen perfekthet. Livet är inte symmetriskt med mig.
Det borde finnas gränser.