Onsdag
Åh vad jag vill ut och resa. Jag måste sluta titta på alla bilder som visar vad som gör livet värt att leva. Och på tal om något helt annat. Var är alla killar?! När man väl söken en snygg, trevlig, rolig, muskulös mörkhårig man så finner jag ingen över huvud taget. Ingen att sätta tänderna i. Och finner jag en trevlig en så är han alldeles för ung eller så har han redan en tjej. Uppbokad eller lammkött?
jag har mer eller mindre förbrukat alla mina soliga timmar ute i en park i Falun. Jag och min bok har suttit där hela dagen i princip. Lite sorgse, fast med mest avundsjuka tänker jag på mina vänner som säkerligen sitter vid ett tält och dricker pissljummen öl i väntan på att få gå in till området där de spelas massor av musik. Peace & Love och 40 000 musikhungriga människor. Music my dear, music.
Mina motgångar gör att jag får träningsvärk i hela kroppen. Eller egentligen är det cyklingen som jag får träningsvärk av. Jag har fått upp min kondition som legat på 0 till att jag nu cyklar upp för alla backar till min lägenhet på knoppen. Det känns bra måste jag säga. Men du, äckliga spindel som satt på min sadel imorse, sätt dig någon annanstans och vila dina håriga ben. Och då helst så långt bort från mig som möjligt.
Jag, ensammast i världen, lyssnar på sorgesn musik och väntar på att min syster ska sluta jobba. Jag har förslaglagt en kväll vid något fint bad med lite mat och mys. En flaska vin skulle inte vara helt fel, men jag vågade inte gå in på systemet idag. Varför tänker jag inte berätta.
Min alldeles egna lägenhet och ensamma jag. Vi två mot världen?!
Peace out
jag har mer eller mindre förbrukat alla mina soliga timmar ute i en park i Falun. Jag och min bok har suttit där hela dagen i princip. Lite sorgse, fast med mest avundsjuka tänker jag på mina vänner som säkerligen sitter vid ett tält och dricker pissljummen öl i väntan på att få gå in till området där de spelas massor av musik. Peace & Love och 40 000 musikhungriga människor. Music my dear, music.
Mina motgångar gör att jag får träningsvärk i hela kroppen. Eller egentligen är det cyklingen som jag får träningsvärk av. Jag har fått upp min kondition som legat på 0 till att jag nu cyklar upp för alla backar till min lägenhet på knoppen. Det känns bra måste jag säga. Men du, äckliga spindel som satt på min sadel imorse, sätt dig någon annanstans och vila dina håriga ben. Och då helst så långt bort från mig som möjligt.
Jag, ensammast i världen, lyssnar på sorgesn musik och väntar på att min syster ska sluta jobba. Jag har förslaglagt en kväll vid något fint bad med lite mat och mys. En flaska vin skulle inte vara helt fel, men jag vågade inte gå in på systemet idag. Varför tänker jag inte berätta.
Min alldeles egna lägenhet och ensamma jag. Vi två mot världen?!
Peace out
Den fantastiska, snurrande runda!
