Från girig tonåring till en generös tjej?!
Jag kanske är ensam om det, men ibland, fast att man är/ska vara vuxen så får man bete sig som en tonåring mot sina föräldrar. Och argummentera emot fast att man innerst inne vet att man argummenterar mot sin egen etik och moral. Fast egentligen, bete sig som en tonåring, jag är ju inte mer än en tonåring. nitton.
Volleyboll i allas trevnad..
Jag tar mina raska men bestämda steg i rotationen bort från "servarstationen".
Eller så tar jag mina trötta steg mot vilobänken, kommer inte riktigt ihåg.
En lycklig kväll..
Frågan är om vi tog de sista dansstegen på det gamla trägolvet?
Om. Jag ångrar inte ett enda danssteg.
Teknikens skitiga värld
Ibland blir man helt galen, på tekniken alltså. Nästan varje gång jag besöker falun så är det någon teknikpryl som lackar ur. Vad ska man göra?! Jag sitter hemma hos L som jag visserligen känner och har gjort flera år, helt ensam och knappar både på datorn och tv:n. Och det är klart jag berättar för honom om något slutar att fungera. Men vad säger man när någonting slutar att fungera varje gång jag rör vid en teknisk pryl? Tror skarpt på att den här datorn och tvapparaten har någonting emot mig. Personligen. Fingerklådiga jag är ganska duktig att laga när det är något litet problem som uppstår. Men inte när datorn slutar att reagera när jag trycker på knapparna. Det är då mitt tekniska självfötroende sjunker till botten.
Idag: Botten is nådd.
Denna gång hann stubinen inte brinna upp helt och hållet. Mitt tålamod sprängdes alldrig. I väntans tid så reparerade datorn sig själv. puh. Jag slapp säga att jag än en gång gjort något konstigt med datorn.
Efter att datorn så snällt börjat reparera sig själv, så slår jag på tv:n. Fungerar den?! kommer det fram någon bild? Nej.
Ibland vore det mycket skönare om den där skrivmaskinen funnits kvar. Och att teater, opera mm hade varit dagens "fredagsmys i soffan". Men å anrda sidan jag hade nog kunnat få en skrivmaskin att sluta skriva och få skådespelarna att säga fel fraser?!
