Berörd av livet

Jag är så otroligt glad över vissa saker i mitt liv. Jag är också stolt över mig själv att jag lyckas utföra äventyr som jag innerst inne alltid har drömt om. Det roliga är att jag inte hade vestkan om hur mycket jag älskade att vara ute att resa förens jag var där, ute och reste. Många kan ju tro och tycka att det är kul att resa men som aldrig har upplevt det. Nu när jag ser tillbaka på den tiden (kollade in kort på facebook) så blir jag så otroligt lycklig och får en sprudlande skön känsla i magen. Jag gjorde det! Jag åkte iväg utan att veta, utan att förstå.
- Har jag sagt att jag älskat mitt liv.
Som om du gjorde. Vissa stunder känner man att livet är helt underbart, för det är det. Sofia min resekamrat och vän, jag är så jävla glad att du fick med mig på den här resan. Och inte bara den utan resterande utflykter efter.  och en halv månaders läran om livet. Det finns ingenting jag ångrar över det. Det var värt varenda krona. Allt, men kanske inte alla missfärgningar i mitt hår.

Under den tiden så behövde jag komma nära mig själv och utvecklas. Utvecklas till att vara mig, jag, Mimmi. Naturligtvis är jag mer uppvuxen nu än då. Men det har inte med saken att göra. Då behövde jag verkligen få komma iväg och känna livet. För det livet jag hade i Smedjebacken då var inget som gjorde mig gott, tvärt om. 
Så tack! 

Jag uppslukas av den lyckliga känslan över att få vara fri, att bara få vara och inte behöva tänka på nått annat. Jag älskar det. Jag älskar också när det känns som att livet går åt rätt riktning, vilket det egentligen altid gör. Även om det känns piss så kommer bättre tider. Det handlar om att lära känna livet. Kärlek. Kärlek till livet.

Jag känner mig lite fjantig nu när min kropp svämmer över med känslor av berördhet. Jag är berörd. Berörd av allt och alla som är runt i kring mig. Därför passar jag på att skriva ner det så jag kan kolla på det här inlägget igen när jag känner mig ledsen eller nere, då jag faktiskt kan inse att det fakttiskt finns bra dagar. Underbara dagar. 

Mitt nästa steg är att flytta till Falun. Där står en lägenhet och väntar på mig den 1 maj. Jag är rädd, men rädslan är också ett tecken på spänning. Ett liv utan spänning är inget liv för mig. 

Kärlek 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

<3

2011-02-18 @ 00:24:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0