Om att dansa streetdance

Sisådär ja, nu är allt i sin ordning igen. Jag blir aldrig riktigt förvånad över mig själv. Jag vet så innerligt att snart så säger/gör jag någonting som jag inte skulle ha sagt/gjort.

Igår trevade jag till en förfest på bojsen (ett ställe i Falun där det bor rätt många studenter). Gustav hette killen som jag skulle till. När jag kommer in sitter det en massa oskända ansikten i soffan. Artig som jag är går jag fram och presenterar mig, en efter en. Jag kocentrerar mig så mycket på att säga mitt namn att jag inte la deras namn på minnet. Förutom att jag koncentrerade mig på mitt eget namn så la jag också märke till att ingen av dem sa Gustav. Jag vänder mig om  till de personer som jag redan har träffat tidigare och frågar lite fint, "vem är Gustav?". Gustav svarade och Gustav var en av dem jag hade träffat tidigare. Såklart?!

Senare in på småtimmarna gick vi ut på ett ställe som så vackert kallas Kåren. Det var mycket trevligt. Jag har dock en vana att bli tillsagd av muskulösa personer i gula T-shirtar. Jag "råkade" ta med mig ölen ut på balkongen. Ajabaja! då fick jag en sådan där mördarlik blick från en gul stor sak samt ett morrande. Iallafall så blev jag ganska berusad, helt ok vanlig berusning. Ganska perfekt faktiskt. Jag pratade om att jag hade hittat min självsfrände osv..

När vi skulle bege oss kände jag att jag blev lite kissnödig och tänkte då göra ett besök på damernas innan jackan skulle hämtas. När jag precis är på väg in på toaletten knackar en mystisk kille mig på axeln. Jag vänder mig om och han säger
- Hej, dansar du streetdance.
- Öhm, nej? Gör du?
- Ja, ska jag visa mitt bästa trick?
Innan jag ens hann svara så ligger han på golvet med benen i luften precis bredvid kön för jackuthämtning.

Det är nog bland den bästa och roligaste raggningsrepliken jag har hört! Kan fortfarande inte sluta skratta åt situationen. Och sen kan man fråga sig, ser jag ut som en streetdance dansare?!

Nu ska jag gå och hämta mig cykel som står långt långt borta.

Puss




Etikens bubbla

Nu så bloggas det för fullt. Det beror antagligen på att jag inte har något bättre för mig. Fast det har jag ju. Jag har en del att läsa. En hel del om etik, hur vi ska bete oss och hur vi inte ska bete oss, alltså hur vi tänker, eller vad som är rätt och vad som är fel. Naturalistiska människosynen kontra den humanistiska människosynen.
Styrs människan av drifterna eller förnuftet?

Det är jävligt intressant, men just nu är jag för trött för att läsa. När bokstäverna bara är bokstäver och inte något som bildar ett ord så är det ett  tecken på att det är dags att sluta läsa. Jag menar, det ger ju ingenting. Men det så framkommer det också att det blir detso mer att plugga imorgon. Men det är smällar man får ta när man inte har tid att plugga för att jag istället är upptagen med att tänka. Vilken idiot! undra hur många tankar som passerar mitt huvud under en dag. Jag slutar tänka på det nu, för jag vill egentligen inte veta. Jag konstaterar här och nu at jag är en tänkare. Det blir så när man bor själv. Sen denna kurs Etik och Moral gör ju inte saken bättre. Vad är etiskt rätt och vad är etiskt fel........bla...bla...bla...

Popkungen här ovanför har skruvat ner och gått (förmodligen till kåren). Lika glad är han för det men gladast är nog Mimmi! Det lät som att karln (och de övriga 20) hade en hel timmes aerobicpass till musik i kombination tecno-deathmetall. Jag förstår inte. Kan de inte lyssna på nått som låter fridfullt sisåhär efter nio-tio tiden. Nej nej, jag är inte bitter för att jag ligger hemma, ensam i min säng. Jag skulle verkligen inte villja följa med ut på krogen en onsdag som denna.

Faktum är att det är sant. Jag är inte alls sugen på att dricka just för tillfället och inte ens gå ut på krogen. Tydligt nog så flödar känslorna över och jag blir sittande gråtandes på en trotoarkant någonstans när jag inför något som kallas sprit i min mun. Eller ja, jag behöver nog sväla spriten också för att få en effektiv effekt.

Idag har jag fikat med cissie och barnen. Det vi fikade var inget att hurra för. Rätt äckligt  faktiskt. Men eftersom jag ska handla rätt och inte göra fel i min etiska lilla värld så tänker jag inte avslöja vart vi fikade. fast å andra sidan så kanske jag gör moraliskt fel att inte avslöja eftersom det finna andra människor som kommer slänga pengarna i sjön då de går dit. Ah skit samma.

Ska sätta på ett avsnitt Sex And The City och förodligen somna till det.

Puss och god natt!

Sårbarhetens gemenskap

Du din trångsynta jävel
vad är det som omsluter dig?
Är det sårbarhetens mur som håller dig inne?
Stäng mig inte ute från din sårbarhet

Öppna upp murens portar
jag omsluter dig med bommul och glans
En öppning för mig?

Låt murens väggar falla helt
du kan vara med, en av oss
Oss öppna och sårbara
vi som lever ett äkta liv?

Gemenskap är vikten av alla värden
värden som ger livet en lättare tyngd

Så låt sårbarhetens mur falla
för oss
eller öppna en port
för mig




Det borde finnas gränser

Jag vaknade upp med både smink kletat i ansiktet och kläderna på. Håret låg inte där det skulle, inte för att det brukar göra det, men endå. Ett blåmärke och smärta på vänster höft. Alkohol är inte min vän längre, vi fungerar inte som ett team. Jag blir alltid överröstad och min talan försvinner helt tillslut. Det var alltså inte min idé att kissa på innergården på trädgården, och alltså inte mitt fel att jag blev utkastad från krogen. Sen var det inte jag som ville sitta på en stentrappa och grina tills mina ögon sved av överansträngdhet. Det var inte jag, det var alkoholen! Likfan får jag ta smällen, alltså den skyhöga ångesten, plus blåmärket, plus huvudvärk, plus halsbränna, pluss allt annat som får min söndag att kännas förjävlig. Det borde finnas gränser?! Och varför just jag?!

Från att ha älskat söndagar till att avsky söndagar. Jag är förtillfället ett vrak, singel och äcklig. Men egentligen så behöver jag en kram, en som lyssnar och pillar i mitt hår. Jag är en människa och därför sårbar. Jag är beroende av någon just nu och därför väldigt sårbar. Jag vill inte trampa på mig själv nå mer, inte smutskasta mig. Jag kan ju gå sönder. Det borde finnas gränser?!

Sen han också. Det var inte jag som ville prata med honom. Jag ville inte ens se sanningen. För det gjorde ont. Jag avskyr.

Hur jag än vrider och vänder på det så finner jag ingen perfekthet. Livet är inte symmetriskt med mig.
Det borde finnas gränser.

Rädsla för livet

 

Ge mig tid, tid till att vara

Du ger mig tid och jag blir rädd

En rädsla som ett virrvarr av ovisshet

En kronisk ambivalens


Inte idag

Jag bestämmer mig för att inte göra roliga saker eftersom jag hellre sitter på Samarkand och pluggar? Är det något fel på mig, undrar jag vänligt men bestämt. Först tackar jag nej till att åka till Norge och jobba över Påsk. Det är sjukt fint väder (vanligtvis), man blir riktigt brun, man får träffa alla man inte träffat på över ett år och man tjänar en massa pengar. Nu tackar jag nej till en resa till Funäsdalen, en all inclusive resa var det tydligen.
Jag stannar tydligen hellre kvar på hemmaplan och ja egentligen så vill jag göra det. Anna Hjort är hemma, Sofia kommer hem, Petra kommer att följa med mig ut över påsk. Vi ska tydligen bubbla och dricka ett gott glas vitt. Det är nog mer därför jag stannar hemma än att sitta här på Samarkand för att plugga. Jag vill klämma in att jag är inne i en svacka och därmed sjukt trött på att plugga. Det är inte alls kul nå längre. Sen om två veckor flyttar jag till Falun fast jag egentligen vill söderut. Det är mycket jag vill. Bland annat vill jag resa, och då helst jorden runt på sisådär en sex månader. Uppleva livet. Inte sitta här och fundera över om jag saknar mitt X eller inte. Fast det gör jag ju, emellanåt.

Jag känner mig som världens mest geånyanserade människa just nu. Jag älskar våren, men jag kan inte njuta fullt ut. Inte idag.


Samarkand

Skapa ett nytt inlägg var precis vad jag tänkte göra. Sitter och funderar på varför min vän Sofia bor på hotell i Sverige. Jag lär fundera ett tag till antar jag, tills vi ses!

Det är två låtar jag dagligen lyssnar på och inte bara en eller två ggr, jag kan inte ens räkna hur många gånger jag lyssnar på dem eftersom jag bara har tio fingrar. Vi kan i allafall dra slutsatsen att det är mer än tio ggr.
Samtidigt som jag lyssnar på samma låt om och om igen så sitter jag på Samarkand och intalar mig själv att jag har varit sjukt ambitiös idag. Så imorgon får vi se om min lärare tycker samma sak som mig.
När jag gick hit till det rum jag sitter i nu, längst bort i korridoren, pratade jag i telefonen om kåthet. Rätt högt pratade jag också. Det som var rätt roligt är att jag går förbi ett "tentarum" där det sitter en massa folk på möte med öppen dörr. Det är såklart då jag pratar om just kåthet. klokt nog reste sig en herre upp gick till dörren och stängde den precis efter att jag hade gått förbi. 
Det där med att prata högt om genanta saker är tydligt en sak jag kan göra rätt ofta.

Efter en sjukt bra pluggtimme ska jag gå ut i solen. Och vem vet, jag kanske till och med hittar ett par vårskor? 

Puss 

Jag kanske ska nämna vilka låtar jag lyssnar på också. Om det nu är av intresse vet jag inte.
Chris Medina- What are words
Sunrise Avenue- Hollywood hills

Trädet faller inte långt från marken?!

Vårsolen är helt fakntastisk. Jag sitter ute på verandan i en solstol och bara sitter. Solen har legat på mig och mitt nu lätt röda ansikte hela dagen. Fast inte riktigt hela dagen, jag låg nämligen på soffan tills klockan var två på ett ungefär. Bakis? Ja, det kan man säga. Efter att ha druckit en 8 cl mintushot på krogen så försvann vissa minnen från gårdagen. Bakfylleångesten är på topp, håret är ovilligt oborstat och sminket ligger som en mörk mörk lömsk skugga under ögonen. I övrigt luktar jag rätt illa och behöver egentligen ta en dusch nu innan jag ska iväg på bio.

Tar en paus. Vi ska visst såga ner ett träd. Eller min uppgift var att dra? Jag fattar ingenting.

Siddupåtusan. Trädet föll dit det skulle. Vi drog och min far sågade med motorsågen iklädd, blåställ, hörselskydd, handskar och ja, en cykelhjälm.


Nu måste jag ta tag i mig själv, i mitt hår. Jag kanske ska sätta på mig en cykelhjälm?

Ljusglimt

Jag känner en viss frihet. Men det är en känsla som dyker upp ganska sällan. Jag vet varken ut eller in, men vissa ljusken kommer som ett brev på posten (och då får jag sällan brev). Det viktigaste är att det händer, att jag får tillgång till ljusglimtar i mitt liv. Ett exempel på det var i lördags. Och jag skrattar fortfarande åt det.
Petra min vän är nämligen hur kul som helst när hon väl släpper till. Sju snapps på efterfesten säger sitt. Sen att hon går in i sjuksköterskerollen och lyckas svira om min party-outfit till en "sovtröja" (en allt för stor T-tröja som man sover i och som helst ska vara lagomt sliten). Måste påpeka att jag sov under hela processen. Jag drömde nämligen om något underligt också eftersom jag frågade Petra om hon fick med sig E-böckerna när hon kom in i rummet.

I alla fall. Det där var slutet av kvällen. Det började med diskussioner om speciella sexställningar som ostbågen, samt att en viss person hellre skulle ta livet av sig än att ligga med högsta hönset på jobbet.
På väg till krogen efter en lång fundering på vart vi skulle gå ut (vi har tre uteställen att välja bland). Den ena är inte bättre än den andra. Pest eller kolera helt enkelt. Det slutar oftast med att man följer strömmen ändå så det kan tyckas vara en lång och onödig fundering. När vi väl kom ut från förfesten lyckas Petra på någon vänster fastna med det ena skosnöret i den andra skon och faller raklång på en grusig asfalt. Varpå någon häver ur sig
- Inte behöver du ha så bråttom till Silverdollar (ett uteställe där fyrtioplussare hänger för att hitta något ungt och färskt att bita i).
I alla fall så blev situationen sjukt kul och jag satt dubbelvikt och skrattade så otroligt en lång stund.
Väl inne på Solo (där alla 93:or hänger). Jag sätter punkt där. Det finns ingenting att berätta mer än att vi nog aldrig ska gå ner dit igen. Inte för att någon gjorde bort sig. Det var mer för att det är jävligt tråkigt där. Man går och går och går och går.... Det blev inte ens en bugg eller en sista dans med en blöt tungkyss som tillval. Det säger ju sitt.  

(Det kommer säkert upp en bild på fallet efter att Husing framkallat sin engångskamera och lyckats hitta en scanner)

Nu sitter jag på Samarkand, mitt andra hem. Jag är sjukt hungrig eftersom jag lyckades med att tappa min smörgås på golvet som jag så kärleksfullt hade brett i morse. Jag brukar kunna äta saker ändå trots att det fallit på golvet, men sen när jag fick upp en bild på folk som pillar i näsan och har ner avfallet på mattan så blev jag inte så sugen på min ostmacka, då osten låg på sidan om och mackan med smöret neråt mot mattan.
Nä usch. Tacka basala hygienrutiner.


Kärlek


Om att hålla ut

- Han vill bara knulla, sen dumpar han dig.

Övning ger färdighet helt enkelt. Att hålla ut i två år är en bragd.
Jag kommer alltid komma ihåg den där avundsjuka bruden från krogen som tog oss på bar gärning. Hah!




Förvirrad människa

En lördag på systemet:

En dag då jag för ovanlighetens skull är rätt förvirrad. Det är mer eller mindre otroligt att jag inte körde över någon stackars kund med varuvagnen. Jag fick göra många "tvärnitar". Vid stägning drar jag ner gallret till fönstret och klämmer en stackars kunds matdosa på mitten.
- ursäkta (lite försynt), kan någon dra upp gallret lite?

Efter att dörrarna bommats igen för dagen drar jag igång skurmaskinen. Naturligtvis kör jag in i nyhetshyllan och lyckas krossa en vinflaska. I all hast plockar jag upp glassplittret och skär mig. Utan att känna någon smärta och utan vetskap om att jag skurit mig doppar jag ner handen i lortigt golvmoppsvatten, vilket inte är så bra vid öppna sår. Jag torkar sedan golvet med en blodig mopp varav att golvet blir kladdigt av blod. Då inser jag att det är någon som blöder. Jag insåg också att det blöder rätt mycket i skadade fingrar.

Därefter går jag hem och drar täcker över huvudet. Det var nog bäst så!

En värld full av liv

"Av kärlekskraft. Alla har en plats. Allting har en mening. Det är vår värld. En värld full av liv". Det är det som kommer från mina högtalare på datorn. Ni kan ju gissa vilken låt? Det är en helt underbar låt och jag blir tårögd var gång jag lyssnar på den.

Fick nyss ett mejl av min föredetta chef i Norge. Han skriver om att det finns arbete för mig från och med NU till första maj. Bra betalt samt några procent avdrag för kost och logi. Jag blir helt panikslagen över min situation just nu. Det vore helt förbannat underbart att åka till Norge och jobba. Att få komma iväg en stund och inte behöva bry sig om så mycket mer. Naturligtvis skulle jag tjäna en fin hacka på det också! Men, plugget hänger över mig. Jag kan inte åka pga plugget. Och om jag åker, så bör jag se över vad jag behöver göra innan och om jag kan ta med mig plugget och göra det som ska göras på distans. Det kan gå! Det kan det faktiskt göra. Men jag och planering kan liknas som en julgran med påskharar i. Det fungerar inte riktigt som det ska helt enkelt.

Fan...tastiskt!

Till Bali?

Det var nu jag skulle tänka på något nytt, främmande och positivt. Det är precis vad jag gör. För.
Idag var det en syster som svarade på min fråga. ETT SVAR. Du studerar mot ett lågavlönat och obekväma tiders- jobb. Yes. Det var precis det jag ville höra. Eller inte? En omotiverad systers svar till en omotiverad student. I och för sig så har matematikens grunder bevisat att två minus blir ett plus. Det är nog så, eller jag övertalar mig att det är så. Nog om det. Lite kul är det att just ett sådant svar vibrerar i mina öron. Herregud.

Jag funderar på att resa till Bali. Rättare sagt, jag ska resa till Bali. Frågan är om någon är sugen på att följa med? Någon som har pengar till att spendera på en dyr flygbiljett, men framförallt till en härlig upplevelse? Det kanske till och med finns pengar över till en färgglad tatuering? Har hört att de är duktiga på att skapa färgglada ting där. Sen råga på allt så kan det hända att man blir brun. Ett plus i kanten! Det är bara att höra av sig. Jag är grymt, sjukt, fruktansvärt sugen på att resa mig bort. Och inte bara i tankarna utan på riktigt.

- Du är så fin.
- Du har så snälla ögon.
- Du har en fin röst.

Jag tackar praktiken för det!

Drivkraft

Driv driv driv du drivkraft driv.
Driv mig till vansinnne, driv mig till vanvett.
Driv inte runt och driv, driv runt för att leva ett liv.
Driv mig långt, driv mig brett.
Drivkraft driv, driv mig till att ta ett nytt och stadigt kliv.





Elefanten, i mig.

Kärlek i evighet

Om sjukdomen

Det är hemskt ibland. Jag känner mig ledsen ibland. Jag vill stänga in mig på toaletten och gråta. Men jag kan inte göra det. Det jag kan göra är att finnas till, hålla i handen och klappa på ryggen. Demens är en, enligt mig, en väldigt lömsk och otäck sjukdom. Att inte minnas sina barn, att tro att man är liten igen och längtar efter pappa, att prata osammanhängande och att inte förstå vad jag säger. Att bara ligga där och se, se på den vita väggen och inte kunna ta sig upp. Att bara sitta där och sitta.

Jag blir faktiskt lite ledsen. Jag hinner tänka en hel del. Jag vill så mycket men så mycket som jag vill går inte att göra. Det går inte att ändra på det, går inte att bota. Det finns och det är för mig bara att acceptera ödet för vissa människor. De har faktiskt också varit 23 år och levt ett liv som säkerligen har varit helt underbart.

Lev livet nu, jag lovar dig det, det är så himla mycket värt det sen.



Kärlek

Liten


60-tals inspiration.



Det var en riktigt kul, trevlig, inspirerande kväll. Tack!
Något som jag fick upp ögonen för är 60-talets underbara stil.

På inflyttningsfesten fick jag av någon konstig anledning nog och valde att bege mig till krogen.
100 kronor är allt för mycket för Ludvikas Solo. Verkligen. Jag stod mest där och såg på folk som dansade, tjejer som föredrar indianhopp och killar som tog initiativ till en Juck-dans.
Det var på nått vis rätt kul ändå, att se hur folk rör sig på dansgolvet. Fick mig en funderare på HUR jag rör mig på dansgolvet. Jag slutade att fundera där!

- Vad fin du är!
- Tack, jag har klätt ut mig. 60-talet.
- Jaså, har du?

Jag avslutar med att jag gillar 60-talet!

Ingrid

Mitt barn ska heta Ingrid och hon ska bli musiker.
I min fantasi.
Jag älskar att filosofera om livet, detaljer av min fantasi.


Sov gott

?

Botemedel mot kärlek?
Det är nog dumt.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0