Tremilia

Sisådär ja, nu är allt i sin ordning igen. Jag blir aldrig riktigt förvånad över mig själv. Jag vet så innerligt att snart så säger/gör jag någonting som jag inte skulle ha sagt/gjort.

Igår trevade jag till en förfest på bojsen (ett ställe i Falun där det bor rätt många studenter). Gustav hette killen som jag skulle till. När jag kommer in sitter det en massa oskända ansikten i soffan. Artig som jag är går jag fram och presenterar mig, en efter en. Jag kocentrerar mig så mycket på att säga mitt namn att jag inte la deras namn på minnet. Förutom att jag koncentrerade mig på mitt eget namn så la jag också märke till att ingen av dem sa Gustav. Jag vänder mig om  till de personer som jag redan har träffat tidigare och frågar lite fint, "vem är Gustav?". Gustav svarade och Gustav var en av dem jag hade träffat tidigare. Såklart?!

Senare in på småtimmarna gick vi ut på ett ställe som så vackert kallas Kåren. Det var mycket trevligt. Jag har dock en vana att bli tillsagd av muskulösa personer i gula T-shirtar. Jag "råkade" ta med mig ölen ut på balkongen. Ajabaja! då fick jag en sådan där mördarlik blick från en gul stor sak samt ett morrande. Iallafall så blev jag ganska berusad, helt ok vanlig berusning. Ganska perfekt faktiskt. Jag pratade om att jag hade hittat min självsfrände osv..

När vi skulle bege oss kände jag att jag blev lite kissnödig och tänkte då göra ett besök på damernas innan jackan skulle hämtas. När jag precis är på väg in på toaletten knackar en mystisk kille mig på axeln. Jag vänder mig om och han säger
- Hej, dansar du streetdance.
- Öhm, nej? Gör du?
- Ja, ska jag visa mitt bästa trick?
Innan jag ens hann svara så ligger han på golvet med benen i luften precis bredvid kön för jackuthämtning.

Det är nog bland den bästa och roligaste raggningsrepliken jag har hört! Kan fortfarande inte sluta skratta åt situationen. Och sen kan man fråga sig, ser jag ut som en streetdance dansare?!

Nu ska jag gå och hämta mig cykel som står långt långt borta.

Puss