Tremilia

Jag får tydligen träningsvärk i mina axlar av att plugga. Så nån nytta gör det i varje fall.
Jag och min tvättbjörn Lennart sitter i min säng och filosoferar om livet. Barnsligt med en tvättbjörn tänker ni, men ack så fel. Han, min vän, Lennart, har hängt med sen mina barnsben fick mig att gå. Lennart, undrar ni då? Ja och jag skämdes otroligt mycket för det då också. Men inte nu. Lennart var min fröken och idol på dagis, tydligen. Varför annars skulle jag döpa min alla bästa nu-känner-jag-mig-trygg-och-kan-sova kompis till Lennart? Det tragiska är egentligen att han bor i garderoben. I en mörk och trång garderob. Och då menar jag Lennart min tvättbjörn och inte Lennart min gamla dagisfröken.
Hemsk människa, kan tyckas.

Sista rycket nu innan jag somnar. Förmodligen så somnar jag innan sista rycket men det återstår att se, imorgonbitti. Har tänk "nu kör jag sista rycket" sen klockan halv sju. Sisådär tre och en halv timma senare och jag har inte ens öppnar en bok.  Jag lyckas istället hamna på facebook. Alltid facebook. Och vad gör jag där? Ingenting.

Sov gott

Herreminskapare. Jag är så sjukt amibitiös. Vill säga att jag är mer plugghäst nu än vad jag någonsin har varit i hela mitt liv. Papper i högar och än har jag mer att läsa inför domedagen, onsdag nästa vecka. Fy fan. Nervositet och skit sipprar genom kroppen. Godissugen som aldrig förr. Uppblåst av all luft som jag andas in, eller också av allt godis som jag trycker i mig. Jag behölver tydligen socker, i mängder. Cappucino och godis. Ge mig sockerchock tack!
Jag har någonting i munnen precis hela tiden och då från klockan halv åtta till halv sex. Jag vill inte ens veta slutet på den här historien.

Jag saknar att skriva om något kul/pinsamt som jag gjort/varit med om. Det var längesen nu.

Med det så ska jag ta mig i kragen och säga tack och adjö. Nu orkar jag inget mer! Helt slut, helt jävla slut i både kropp och själ.

Jag är så otroligt glad över vissa saker i mitt liv. Jag är också stolt över mig själv att jag lyckas utföra äventyr som jag innerst inne alltid har drömt om. Det roliga är att jag inte hade vestkan om hur mycket jag älskade att vara ute att resa förens jag var där, ute och reste. Många kan ju tro och tycka att det är kul att resa men som aldrig har upplevt det. Nu när jag ser tillbaka på den tiden (kollade in kort på facebook) så blir jag så otroligt lycklig och får en sprudlande skön känsla i magen. Jag gjorde det! Jag åkte iväg utan att veta, utan att förstå.
- Har jag sagt att jag älskat mitt liv.
Som om du gjorde. Vissa stunder känner man att livet är helt underbart, för det är det. Sofia min resekamrat och vän, jag är så jävla glad att du fick med mig på den här resan. Och inte bara den utan resterande utflykter efter.  och en halv månaders läran om livet. Det finns ingenting jag ångrar över det. Det var värt varenda krona. Allt, men kanske inte alla missfärgningar i mitt hår.

Under den tiden så behövde jag komma nära mig själv och utvecklas. Utvecklas till att vara mig, jag, Mimmi. Naturligtvis är jag mer uppvuxen nu än då. Men det har inte med saken att göra. Då behövde jag verkligen få komma iväg och känna livet. För det livet jag hade i Smedjebacken då var inget som gjorde mig gott, tvärt om. 
Så tack! 

Jag uppslukas av den lyckliga känslan över att få vara fri, att bara få vara och inte behöva tänka på nått annat. Jag älskar det. Jag älskar också när det känns som att livet går åt rätt riktning, vilket det egentligen altid gör. Även om det känns piss så kommer bättre tider. Det handlar om att lära känna livet. Kärlek. Kärlek till livet.

Jag känner mig lite fjantig nu när min kropp svämmer över med känslor av berördhet. Jag är berörd. Berörd av allt och alla som är runt i kring mig. Därför passar jag på att skriva ner det så jag kan kolla på det här inlägget igen när jag känner mig ledsen eller nere, då jag faktiskt kan inse att det fakttiskt finns bra dagar. Underbara dagar. 

Mitt nästa steg är att flytta till Falun. Där står en lägenhet och väntar på mig den 1 maj. Jag är rädd, men rädslan är också ett tecken på spänning. Ett liv utan spänning är inget liv för mig. 

Kärlek 
 

Nu måste jag sluta älta. Det är ett jävla ältandes på mig just nu. Det dummaste är att jag saknar något som jag inte trivdes med. Då kan jag ju lika gärna sluta med att älta och gå igenom gamla bilder och så vidare. Så som Petra beskriver livet "... det är som en berg-och-dalbana" så får jag faktiskt ta och hålla med. Man skulle kunna relatera mitt liv på den senaste tiden till Lisebergs Balder. Först 90 graders vinkel rätt ner men nu är det mest plant med små kullar av upps and downs. Idag är en sån dag då jag egentligen vill ligga kvar under täcket och inte stiga upp förens i sommar ungefär.

Skitmorgon! Sen var det ju Alla-hjärtans-dag också.

Nu ska jag komma med något häpnandsväckande.
Håll i er.
Jag har bestämt mig.

"The boys are back in town" så som Thin Lizzy skulle ha sagt. Jag säger detsamma. Kanske inte desamma när det gäller min smak av färg, form, nyans och så vidare. Mina ögon är väl inte direkt öppna för andra utmaningar just för tillfället. Speciellt inte en dag som denna. Mina ögon blöder och huvudvärken bultar av hård ansträngning av att ha försökt förstå läkemedelsräkning. Jag försökte klämma ut några tårar när jag satt i min säng som en potatissäck och skrev upp tal som jag inte alls förstod. Inga tårar kom hur jag än försökte och bar mig åt. Happ, det var väl meningen att jag inte skulle tycka synd om mig själv den här gången. Förövrigt är jag rätt bra på att tycka synd om mig själv. Nog om det. Tänkte att jag skulle lägga ut ett tal som jag höll på att bli tokig på, så kan ni försöka klura ut svaret bäst ni vill. Ni och ni, mina fem tappra läsare. Jag skulle beundra dig om du klarar talen, samtidigt som jag skulle gråta över min tröghet.
Håll i er, här kommer den:

Till infusion glucos 50/ml, 500ml ska tillsättas 30mmol Kalciumklorid (KCl) och 70mmol Natriumklorid (NcCl)

• Infusionsdoskoncentrat: Addex- innehåller KCl 40mmol/20ml

• Infusionskoncentrat: Addex- innehåller NaCl 80mmol/20ml

a) Hur många ml KCl respektive NaCl tillsätts infusionslösningen?
b) När 400ml av infusionen gått in avbryts den. hur många mmol KCl har patienten fått?


Lyckan är er.

Letar lägenhet. Det går sådär. Det enda jag har tur med är delade studentlägenheter. Det kan ju visserligen vara kul, det kan ju klaffa. Men jag är lite rädd. Egentligen vet jag inte riktigt vart jag ska leta nånstans heller. Jag kan ju flytta vart tusan jag vill.

Hur kan man bara sluta älska någon?

 

 

Det är andra gången jag grinar till filmen Marley and Me. Filmen om en "labradoodle". Samtidigt som jag proppar munnen full med popcorn slår mig tanken om hur svårt det är att sluta äta popcorn. Det går inte att poppa en skål full med popcorn och tro halva skålen ska stå halvfull kvar och övergiven. En hel skål med smörpopcorn kan kännas lite mäktigt att trycka i sig. Det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker att övertala mig själv att inte äta mer så slutar det med att min näve fylls med smöriga/salta popcorn. Jag förstår inte. Det måste vara kombinatonen salt och smör. I skålen ligger nu tio fina små popcorn kvar. Det skulle kännas förargligt att lämna dessa små stackare ensama kvar i skålen.

Vinet smakar halvbra. Jag vet inte riktigt hur länge flaksan har stått öppen. För länge kan konstateras. Jon, min karl, min sambo är på flykt. I morgon är det bröllop nånstans i Eskilstuna. Om jag inte minns helt galet så var det Eskilstuna. Det började med Uppsla men slutade i Eskilstuna. Jag sitter inte alls och tycker synd om mig själv framför en stor skål med popcorn och ett halvkasst glas vin. Nej, det är ju helt super tråkigt med bröllop(INTE). Jag skulle verkligen inte vilja gå på bröllop istället för att sitta hemma och låtsas tycka att det är kul att plugga till sjuksköterska på distans. Jag är så överlycklig över mitt val av studie(INTE). Kommer en sån som jag någonsin bli nöjd, kommer en sån som jag någonsin känna lyckan, kommer en sån som jag någonsin få ett jobb där jag vill stanna kvar längre än två år? Är själen inte tillfredställd så är du inte tillgfredställd. Är du inte tillfredställd så märks det. Följande biverkningar kan förekomma; grinig, gnällig, tjatig, ledsen, arg, trött, sårbar, aptitlös, tråkig, misstolkad, elak frustrerad osv osv.. Min känslosamhet just nu gör att popcornskålen snart står tom och likaså den överjästa vinflaskan.

Hur som haver. Att sitta här och tycka synd om mig själv för att jag hellre vill vara nån annanstans och gå på bröllop, eller att jag vill ringa till Högskolan Dalarna och säga att jag inte kommer att bli den där sjuksköterskan som de förväntar sig av en sjuksköterske-elev. I alla fall så är klockan bara nio och jag funderar starkt på att gå och lägga mig. Jag hinner inte ens stänga mina ögon förens det är dags för frukost. Eller snarare sagt en snus. Och sen när började jag snusa? Har jag någonsin varit intresserad av nikotin? Herregud, nu strömmar tankarna in i hjärnkontoret. Jag lär sätta punkt Nu.

Kärlek

Benjamin Buttons otroliga liv. En mycket bra film och en helt underbar Jon i mitt synfällt. Jag har pysslat med ett album, ett mycket spännande album. Tror att två av mina kommer att gilla idén och tanken. Ett filmQuiz blir skapat så här sent. Han är duktig och jag vet att det finns några som kommer att uppskatta verket.

Tydligen har jag blivit godkänd på fyra av förra tentans moment, resultat av ett moment återstår att se. Mina funderingar kring det hela är att de har blandat ihop min tenta med någon annans tenta på Högskolan Dalarna. Eller så får jag helt enkelt acceptera att jag gjorde ett jävligt bra jobb på den tentan. Nu, kan jag inget annat säga än att det är rätt sorligt att jag glömt bort typ allt jag läste för fyra veckor sen. Det känns lite skrämmande med tanke på att jag läser till SSK.

Mina planer är i alla fall att slutföra kursen och sen sluta på Högskolans distansutbildning och söka mig vidare någon annanstans. Vart det blir återstår att se. När jag väl tar tag i saker så tar min klantighet över och jag missar chansen. Det kan enbart betyda att det inte var meningen för tillfället.

Husing pratar dialekt, Sofia pratar mer dialekt och Malin ska flytta hem till Dalarna.

Sov gott <3

Jag tror att jag håller på att borras ner till jordklotets mitt. Det här är fanimej den drygaste utmaningen jag gjort i hela mitt liv. Ändå är den inte jämförbar med läkarlinjens invecklande program. Helt plötsligt käns det som att jag har två dagar på mig att lära mig om nervsystemet, endokrinologi, rörelseapparaten, sinnena, fortplantningen, smärtsinnena. Axoner, dendriter, gliaceller som bildar myelin. Det perifiera nervsystemet, det centrala nervsystemet. de två nedre skelettbenen, skenben och vadben, heter så mycket som Tibia och Fabula. Gluteus maximus är bara en av alla våra muskler med latinska namn. Ögat har tappar och stavar längst bak på näthinnan. De är dom som regagerar på ljuset och ljusets våglängder. Med hjälp av rodopsin översätts ljus till nervsignal som sedan skickas in i hjärnan för tolkning. En doft kan lätt kopplas ihop med ett minne, troligtvis beror det på att luktnerven inte kopplas om i talamus utan går direkt till luktcentra som ligger intill det limbiska sysmemet i hjärnan. Det är i Limbiska systemet som utför minneshantering.

Det här är bara en bråkdel av vad som ska prentas in i min hjärna. Jag borde plugga mer, jag borde plugga hela natten, men just nu är jag bara så trött att jag känner mig illamående.

Hoppas ni har det fint i Göteborg fam.Jespersen! Jag önskar att jag vora där. En skräckfilm i storstaden Stockholm med Husing känns också rätt lockande.

Kärlek

Jag har aldrig trott att jag skulle utföra en dissektion av fårhjärna.  Jag har mer eller mindre stått med den skalpell, sax och sked arbetat mig in i en halv fårhjärna. Det låter jävligt äckligt men det var faktiskt inte lika äckligt som jag hade trott. Det var värre att se dissektionen på webben än att utföra den själv. Jag hade till och med ett fåröga vänt ut och in runt mitt finger. Ska man så ska man. Det äckliga blev rätt intressant i slutändan och nu är det gjort. Är rätt stolt över mig själv när jag övervinner min äckelkänsla och bara gör. Jag tog till och med en bild med telefonen men den är rätt äcklig så jag tänker inte lägga upp den.

Förkväll? Nu har de satt en hund på diet. Jag vet inte vart världen är på väg. Har man skaffat en hund bör man också förstå att man lär rasta hunden.

Jag tänte egentligen bara berätta att jag grävt i fårhjärna och att framtiden är helt oförutsägbart. I alla fall för min del.

Dags för en ny natt med sömn. Jag hoppas innerligt att drömmarna är fina och mjuka och inte svarta och elaka som tidigare nätter. Jag har drömt riktigt dåliga drömmar de två senaste nätterna. Jag vaknar och mår dåligt. Jag vill hellre vakna och må bra, vakna och känna att ingenting i världen kan stoppa mig. Jag är fri till att göra precis vad jag vill, precis vad jag känner och ingenting kan sätta stopp för det. Med den känslan skulle jag komma långt här i livet. Affirmationer ska tydligen vara bra.

Mina senaste månader har varit riktigt griniga. Surt som sura uppstötningar. Man kan väl likna mig som en av dom där sura godisbitarna som överraskar i godispåsen. Alldeles sådär så att det inte går att undgå att hela ansiktet vrider sig. Jag är ingen trevlig person när jag, som är en av mina brister, är långtjurig på småsaker. Till ingen nytta alls. Det finns ingen mening och inget ljust slut på mina fasoner. Istället får jag be om ursäkt för mitt, så otroligt medvetna, humör och försöka inse att förlåtelsen mottagits. För jag menar det. Plugget sliter mig i bitar. Jag spenderar den mesta tiden nergrävd i böcker och framför datorn för att lyssna på föreläsningar om och om igen. Trots all tid som jag ägnar åt plugget har jag svårt att fokusera. Är de det här jag vill? Är det värt att sabba allt runt i kring för en jävla utbildning. Ja kanske, eller nej kanske inte? Jag lär aldrig få ett svar, för vad som än händer och sker så kommer det bli rätt.

Förlåt mitt hjärta
Förlåt alla andra som får ta del av mig när jag inte står ut i tillvaron jag befinner mig i, i alla fall nu.
Jag ska ändra mig, jag ska bli gladare.......sen om jag känner mig sur och snedvriden ska jag stänga in mig på toaletten och inte komma ut förens hormonerna sprungit klart sitt maraton.


Kärlek till mina

"Vardagen" är ett faktum. Hur man än vrider och vänder på det så kommer "vardagen" alltid att stå där bakom toalettdörren. Jag förmodar att jag inte är ensam om rädslan över vardagskänslan, den gråa dagen som ser likadan ut från dag till dag. Frukost, lunch och middag. Gemensamma beslut och gemensamma matvanor(i stort). Men som sagt, vare sig förhållande singel, familj, heterosexuell, bisexuell, homosexuell så finns varagskänslan där, till och från. Eller är det bara ett heteresexuellt par som har fasta jobb/studier som hamnar i vardagsfacket?

Min trista inställning kasnke har att göra med att min sömn uteblir var och varannan natt. I alla fall hälften av åtta timmars sömn går åt att ligga vaken. Egentligen vet jag om att jag är en lycklig person som har underbara vänner, underbara vänner och en speciell stor familj. För det har jag!


So long

Kärlek

Han sover. Hon är vaken.
Ska göra ett fösrök att lägga mig. Är egentligen sjukt trött. Skulle bara kolla in photoshop lite. Programmet är på engelska så jag ha lite svårt att förstå mig på alla pinaler som finns att använda. Och det finns en hel del att använda. Det vore skoj att bli duktig, då skulle jag kunna göra riktigt coola grejer.

Ikväll blev det varma mackor med te. Mina nyinköpta ljus slog lågor och gav mysfaktorn ett skjut. Jag älskar tända ljus på hösten. Nog. Nu ska jag sova. Fan vad trött jag är. Antar att plugget blir lika spännande imorgon som de övriga dagarna. Not. En ändrad inställning vore helt underbart. Man kan inte rå för sina känslor. Alltså är det svårt att ändra på sina känslor. Dom bara kommer. Kommer och går, ibland stannar dom för länge, ibland stannar dom för en kort sekund. Nöjd? Lagom.

Nu snarkar han. Typiskt.

Sov sött
puss