Tremilia

Hundvakt hela helgen! Jag och Roxy kanske ska testa "hundtricket"?!

Finns det någon som egentligen är helt nöjd över sin livssituation? Är det inte alltid så att det finns stunder då man önskar och vill göra det någon annan gör just för tillfället? Allt som jag gör är inte lika roligt och spännande om man jämför med andra. Jag tänker lite på det här med att arbeta kontra att plugga. När jag arbetade så var jag sjukt sugen på att studera och avundades alla som satt på caféer med en kopp kaffe och pluggade. Nu när jag pluggar så är jag avundsjuk på dem som har ett bra arbete som de trivs med och tjänar så pass bra att de klarar sina utgifter plus lite till. Jag gör allt annat än att plugga just nu! Dagligen läser jag på andra kurskamraters statusuppdateringar om hur mycket de pluggar om dagarna och vad göra jag? Absolut ingenting. Eller mer korrekt, jag gör allt annat än att plugga. Jag rensar kartonger med kläder, rensar papper, går på stan, kollar på Sex & The City och så vidare. Sen så är jag lite smått avundsjuk på dem som tjänar pengar och har råd och tid att resa.

Bor jag i Falun så vill jag bosätta mig någon annanstans för att det verkar bättre där borta. De ser ut att ha roligare där än vad jag har här. Fast egentligen handlar det väl om vilken inställning man har till livet? Alla dessa krav man har på sig själv, eller de krav andra har på mig. Att våga släppa dessa krav är nog ett sjukt stort baota steg i rätt riktning. Har jag inga krav så är det ju helt fantastiskt med allt egentligen? Jag är bra på allting också eftersom jag inte har några krav på mig själv. Men..... Utvecklas jag då??

Nog om det. Om en månad flyttar jag och Kholod in i en trea på 76.6 km(upphöjd tvåa). Det ska bli fantastiskt. Balkong och kaklat badrum. Dock en liten längre bit från både stan och skolan. Men vad gör det när man har 51.6 km(upphöjd tvåa) mer att röra sig på. Och där smilar jag med hela ansiktet.

Ska sova nu, efter ett avsnitt Sex & The City.

Kärlek till de mina!

God kväll alla lovers, ensamma eller banditer?!

Appropå vårat samtal igår Peete, det här är en av mina flirtar från utlandet (kolla in kroppen!).....:

Nu blir det så här igen. Tårarna bara rinner, helt utan förvarning. Fast jag hade väl inte förväntat mig något annat när jag satt på låten "How to save a life" med The Fray. Eller jo, fan jag hade inte tänkt att jag skulle sitta här i min olivgröna soffa och gråta över någonting som är pasé. Det är passerat, allt som varit är passerat. Jag kan inte göra ett jävla dugg åt det nu. Sen hjälper det inte att tröstäta digestivekex. Inte ett dugg faktiskt. Jag borde reklamera dom. Eller det står ju inte att dom är till för att tröstätas så det går väl inte.

Jag är så trött, så utmattad, så bara så.

Sista dagen på sommarjobbet imorgon. Det ska bli så jävla skönt!!!!!!!!!!

Tänk att ha en syster som skjutsar runt på sin lillasyster precis vart lillasyster vill, eller så får lillasyster följa med vart än storasyster vill?! Hur som än haver så kommer storastster, om nöden kräver, stå där med trampcykeln om världen rasar samman för lillasyster.

Och vart färden går vet man inte förens efter.

Jag får Panik! Jag vet inte hur jag ska gå till väga. Vad ska jag göra?! Det är förmodligen ingen som skulle kunna svara på det mer än jag själv, men vafan. Jag vet absolut inte alls hur jag ska göra. Jag har satt mig själv i den här situationen tidigare. Och såklart, än en gång, just nu!
Jag har inte glömt det gamla. Mitt gamla X, som jag var så otroligt fruktansvärt kär i. Jag vet inte om jag nånsin kommer att släppa honom (Vi kallar honom Doc). Men eftersom han inte länge existerar i mitt liv, Doc, så får jag ju lov att försöka släppa in andra. Eller?! Shit allstå.
Saken är den att någon annan är en annan som jag har varit så otroligt olyckligt kär i under gymnasiets tid. En annan som jag aldrig fick. Jag visste det, han skulle inte bli min och det gjorde mig ännu mer förkrossad och ännu mer kär. Men så nu då. Nu dyker en annan upp och helt och hållet vill träffa mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag är helt ute i någon skog och yrar, jag hittar inte hem. Vart är min trygghet, min plattform när jag verkligen behöver den? Förmodligen inte här i min dunkna lägenhet som inom tid måste saneras. Magsjukan sättar sig på väggarna. Visst att jag för tillfället ligger i sängen, känner mig vek och tycker syns om mig själv kanske bidrar till min panikslagna känsla. Fan alltså. Jag är helt kluven. Jag får mer ont i magen än vad jag redan har.

Vart är han någonstans. Min ädla riddare som egentligen ska ta med mig på hans vita häst och ta mig till ett ställe där jag inte behöver tveka en sekund. Inte känna denna rotlöshet som egentligen bottnar hos mig själv. Eller är jag bottenlös? Ett hopplöst fall?

Isåfall så spelar det ju ingen roll hur jag gör. Vad jag gör eller hur jag gör vad jag gör? Fan.

Min magsjuka som bidrar till hela dagars sängliggandes med massor av avsnitt med Sex&TheCity (tack Sofia för att du glömde boxen här, jag får skicka den till dig sen!) får mig inte att få dåligt samvete på nå vis. Regnet ute säger att det är helt okej att ligga inne i sängen och mölja serier. Men samtidigt så har jag tid att fundera på andra saker, saker som man egentligen inte borde fundera över utan bara göra. I sinom tid så utesluts vissa saker och andra faller på sin rätta plats.

Jag väntar på att Syrrans hemmalagade stuvade mackaroner och korv ska komma knackandes på dörren, samt lite bananer och nektariner så jag kan göra en såndär god mixad fruktdrink. Jag tro att det ska vara bra för min mage säkerligen för min ångest över livet också.

Grattis Världens bästa Sofia, Joppe, Flottfia på din underbara födelsedag. Jag önskar att jag hade varit i Götet nu så jag kunde fira dig med pompa och ståt. Istället ligger jag här i sängen och viftar på födelsedagsflaggan och tänker mig att en god tårtbit inte hade varit helt fel. Förmodligen så har den inte varat länge i min mage men vad gör det egentligen, det är ju själva tuggandet och smaken man vill åt. När den väl är i magen så gör den ju egentligen ingen nytta.

Kärlek till de mina

Ingen cider, inge sprit, knappt någe öl kvar........ och så vidare, och så vidare. Systembolaget Rättvik, det är där Raggarna dämpar gråten när de får se de tomma ciderhyllorna. Ölen ska inte vara besk och inte fylligt, vinet ska vara sött och sliskigt, varav helst en red gold eller varför inte en asti cinzano.

Med andra ord har jag haft helt fel uppfattning om raggare. Drinkar, cider och sliskigt vin är inte vad jag hade förutspått. I mitt huvud är en raggare en kille (ingen man) med en stor, lös prilla under läppen, ett par pösiga blåjeans nere i knävecken (och inte ett par leopardtights) sen ska de dricka mängder med öl! Som sagt, jag har haft fel förr och än en gång tycks det hända! Förvånad ja!

Jag tänkte också nämna att jag är lite så där pirrig i kroppen, men bara ibland, och egentligen så vill jag inte ens erkänna det. Det är en konstig blandad känsla som jag inte kan beskriva. Den säger inte så mycket mer än förvirring. Jag kommer i varjefall få besök på torsdag, sen vet jag inte så mycket mer?! För vem vet det egentligen?

Sov gott alla raggare där ute, tänk på miljön och stäng av bilen en stund samtidigt som ni lär er att dricka en kall bärs!

Tänk vad en Marabou chokladkaka 200g kan ta slut fort. Jag njöt inte ens, det var bara av ren sockertörst som jag slukade i mig den. Eller ja jag åt inte hela idag utan har delat upp den på igår och idag. Men jag tror fanimej att jag skulle kunna klämma i mig en 200grammare på en kväll. Så ligger det till just nu. Jag anar att det är något som komma skall. Något som vanligtvis återkommer varje månad. Röd i ansiktet, sötsug, dåligt tålamod, konstant hungrig och finnar är vanliga biverkningar. Just ja, svullen mage också. Konstigt nog så känner jag att även rumpan har svullnat upp. Men det beror nog mer på chokladfrossa, glassfrossa och vanligt vitt rostat bröd. Bröd är så himla gott helt enkelt. Jag skulle nog kunna leva på mackor, och inte tala om mackaroner med smör och salt. En matgourmet som jag är (eller?) så borde jag egentligen vara lite finare i smaken som att istället vara sugen på carpachio eller varför inte glaserade kotletter. Nej så är inte fallet just nu. Det är nämligen fruktansvärt tråkigt att laga mat ensam och till mig själv.

Men! Imorgon ska jag kocka. Jag ska göra mat i mängder och frysa in. Jag ska även göra ett försök med en surdeg som sedan ska bli surdegsbröd. Och varför inte, jag kanske ska odla lite groddar också? Sötbegäret måste trappas ner försiktigt. Till min räddning (om det skulle krisa) så ligger det en till 200grammare ren mjölkchoklad i mitt kylskåp.

Min lön som jag väntat på så länge blev inget glädjande besked. Efter att jag fick se det som skulle sättas in på kontot så slog det mig att jag bara hade jobbat sisådär 6 dagar i juni. Underbart?! Efter att jag nu har betalat alla räkningar så inser jag att jag får leva på typ gröt och lite sylt denna månad. Så jag får nog planera om min morgondag och strunta i matlagning och matdosor. Surdegsbrödet har jag nog råd med endå!

Ska lägga mig och kolla på en film, det känns lite bättre än att sätta på mig mina nya träningsskor och bege mig till springspåret. Jag skulle ju kunna få håll och kramp mitt ute i  skogen. Ikväll tar jag inga risker.

Puss!

Äntligen är jag hemkommen efter ett åttatimmars arbetspass. Känslan av slitage och nedgångenhet är ett faktum. Jobbar och sliter är vad jag gör. Och mellan varven finns det plats för en fest här och där. Det är inte alls konstigt att jag blir pangfull när jag jobbar som jag gör. Gårdagens kalas hos Malin var ändå en riktigt trevlig fest. Jag såg till att äta massor både på dagen och på kvällen för att försöka frånstyra en karaterfylla. Maten på kalaset var utomordentligt god, det är så himmelens underbart att bli bjuden på mat. Ska försöka koka ihop något gott till syrran och Prada på onsdag. Närmare bestämt en trerätters med en mycket uppskattad efterrätt. En efterrätt i min smak nämligen IrishCoffee. Mums!

Har upptäckt att min ungdomskärlek nu har status "singel" på Facebook. I all hast när jag skulle ringa honom i lördagsnatt så hejdades jag av en mycket engagerad vän vid namn Pölsa som ser till att min dagen-efter-ångest inte ska bli allt för krävande. Jag la på luren efter en signal. Tur att hon satt mitt framför mig och frågade vad jag höll på med. Tack :)


För att palla morgondagen så ska jag försöka lägga ner mitt tunga huvud och andas några välbehövda djupa andetag.

Sov gott <3

Nu är sista Harry Potter fimlen sedd och avbockad från listan. Vilken lista vet jag inte riktigt, men det borde finnas en. Hittade även ett mystisgt vykort uppsatt i trappuppgången där det stod någonting som jag verkligen inte förstod. Det var någonting om 50-talet, ensamhet och socialismen. Kändes rätt otäckt att läsa det faktiskt. Varför vet jag inte..

Eftersom jag sov till kvart över ett idag så fömodar jag att det tar ett tag innan John Blund kommer och besöker mig inatt. Klockan ringer halv sju imorgon. Det blir en fin frukost med rostat bröd och Turkisk youghurt. Inte så intressant kan tyckas.

Sov gott.

Det finns verklige riktiga jävla nötter. Helt ofattbart att man kan bete sig som en jävla tönt och tro att man är bäst i hela världen. När killen höll på att bryta av lyset på min cykel fick jag nog. En riktigt stor fjant som inte ens kunde använda det svenska språket verbalt på ett korrekt sätt. Att använda könsord som avslut i varje mening går inte hem hos  tjejer. Stackars grabb. Hopppas du växer upp.

I övrigt har kvällen  varit riktigt fin. Får tacka för en god middag och inte tala om den underbara chokladtårtan till efterrätt. Det är fint att fira födelsedagar hos en trevlig tandläkare och en man som vet hur man bakar med fin choklad. Tack för att det finns underbara människor som väger upp så mycker av det obalanserade livet. Tack för att ni finns. Annars hade jag givit de flesta andra pojkar på moppo ikväll.

Nu är det dags för mig att sova i flera timmar. Sen ska jag inte göra mer än att plocka undan tvätten och göra det mysigt hemtrevligt imorgon. Sista HarryPotter filmen står också på planeringen imorgorn och det innebär POPCORN i mängder.

Puss och tack för er alla underbara människor som vet att ni är underbara. Ni andra kan försöka er på någon annan villig som är intresserad. För jag är inte INTRESSERAD!!

Åh vad jag vill ut och resa. Jag måste  sluta titta på alla bilder som visar vad som gör livet värt att leva. Och på tal om något helt annat. Var är alla killar?! När man väl söken en snygg, trevlig, rolig, muskulös mörkhårig man så finner jag ingen över huvud taget. Ingen att sätta tänderna i. Och finner jag en trevlig en så är han alldeles för ung eller så har han redan en tjej. Uppbokad eller lammkött?

jag har mer eller mindre förbrukat alla mina soliga timmar ute i en park i Falun. Jag och min bok har suttit där hela dagen i princip. Lite sorgse, fast med mest avundsjuka tänker jag på mina vänner som säkerligen sitter vid ett tält och dricker pissljummen öl i väntan på att få gå in till området där de spelas massor av musik. Peace & Love och 40 000 musikhungriga människor. Music my dear, music.


Mina motgångar gör att jag får träningsvärk i hela kroppen. Eller egentligen är det cyklingen som jag får träningsvärk av. Jag har fått upp min kondition som legat på 0 till att jag nu cyklar upp för alla backar till min lägenhet på knoppen. Det känns bra måste jag säga. Men du, äckliga spindel som satt på min sadel imorse, sätt dig någon annanstans och vila dina håriga ben. Och då helst så långt bort från mig som möjligt.

Jag, ensammast i världen, lyssnar på sorgesn musik och väntar på att min syster ska sluta jobba. Jag har förslaglagt en kväll vid något fint bad med lite mat och mys. En flaska vin skulle inte vara helt fel, men jag vågade inte gå in på systemet idag. Varför tänker jag inte berätta.

Min alldeles egna lägenhet och ensamma jag. Vi två mot världen?!

Peace out

För det första vill jag tacka Dig för att det egentligen är din förtänst att jag finns. Den där niomånaderstiden som du har burit mig, gett mig näring och kärlek måste ha varit otroligt krävande till och från. Men den tiden som du lagt på mig för att egentligen hålla mig vid liv är väl det finaste som finns! Med det kan jag säga att det är fruktansvärt svårt att sätta ord på hur mycket det egentligen betyder för mig. Jag är otroligt glad över att DU är min mamma. För MIG är du världens bästa mamma! Jag skulle aldrig vilja byta ut min mamma inte ens de gånger som jag är irriterad och trött på ditt tjat. För den trygghet som du ändå ger är den trygghet som jag alltid kommer att behöva och som ingen annan kan ge mig. Du kommer alltid att stötta mig i mina bra/dåliga val. Oavsett så kommer du alltid att vara MIN mamma, MIN skapare! Det bästa med dig är att du bara finns och du alltid finns där när jag som mest behöver stöd.

Det värsta jag vet är att smöra och speciellt för dem som betyder allra mest för mig, men skit samma. Idag är det mors dag och det är den dagen som jag ska försöka på något vänsters vis visa all den uppskattning (som är svår att sätta ord på) för det otroliga jobb du har gjort/gör. Jag kan tänka mig att det inte är en lätt uppgift att vara mamma. Så, med det vill jag avsluta mitt inlägg med att säga att du betyder mycket för mig, jag uppskattar det du gör. Jag Älskar Dig Mamma!

Nej det var inte alls roligt med etik och moral. Asghtgghsat.............. Jag tror att det är kursen som får min mages sura innehåll att hålla sig kvar. Det finns så jävla mycket teorier. Vissa är självfallet mycket intesanta men fan det är så luddigt. Det tar evigheters evigheter att ta sig igonom de filosofiska texterna. Sen ska jag utöver det tolka patientfall med hjälp av litteraturen. Men jag vet ju inte ens själv vart jag står nånstans i det hela?! Tänk att man ska vara så jävla rädd för att göra fel. Annars vore det ju enkelt, eller??
Det är ju bara att skriva ner något blaj om vad jag tror och hur jag tolkar så får det bli hur fel som helst eller hur rätt som helst? Jag gör det!

Puss

Mitt kök

Vitt vardagsrum/sovrum

Det är alltid brist om plats när jag ska hänga tvätt!

Sen att lägenheten inte alls på långa vägar är färdigt inredd är ett faktum. Brist på tid, oengar och bil gör att hela projektet skjuts fram. Men så småningom ska antagligen en tv komma upp på väggen, en stor tavla samt en matta som ska pryda mitt vardagsrumsgolv.

Men, det får komma med tiden. Släpper mitt liv i ödets händer för tillfället. Brist på ork och så vidare är vad mina vardagar har att erbjuda mig. Ge mig energi någon, snälla!

Måste jag vara så förbannat naiv? Idag är en såndär skitdag. Jag har upplevt dem förut, oja. Från första början när jag vaknade (inatt) så insåg jag att det inte skulle bli en bra start på dagen. Helt slut och helt tom i huvudet var min status på morgonen. Det hjälpte ju inte så mycket under seminariet. Världens sämsta seminarium, jag vet inte ens vad jag sa när jag väl pratade(av de väldigt få gånger). Sen när jag pratade så fastande jag på ord, kunde inte uttala vanliga enkla ord. Jag bara snubblades över bokstäver tamifan hela tiden. Jag fattar inte varför det bli så. Och inte råga på allt, jag satt och jäspade tre timmar i streck. Frågan är om jag ens fick godkänt på seminariet?! Sen är min mage paj. Har haft halsbränna i ca tre dagars tid, magen är svälld som en ballong och jag vet inte riktigt vart jag ska göra. Jävla skitdag helt enkelt. Solglimt? Ja det fanns faktiskt några under dagen trots den uppsvälda magen och den svidande halsbrännan. Besöket på Faluns secondhandaffär mer Petra och Marcus samt fika hemma hos mig då jag också fick hjälp att sätta upp lampan i taket var mina ljusglimtar idag. Sen också när jag fick se en sprudlande glad sjuksköterska in action (Petra fick vaccin). Jag fick dessutom, ur en liten ask, välja ett plåster till Petra. Sen så ringde ju MQ-killen om att han skulle göra allt i sin makt för att få tag på den rätta storleken på en klänning till mig. Sen fick jag också hjälpa Mikaela att komma på en lämplig middag, vilket blev lyckat.

Så kontentan av det hela. Trots de negativa sakerna vissa dagar har att erbjuda så kan man ändå finna en eller två ljusglimtar värda att nämna. Och det gjorde jag precis. Alltså blev inlägget rätt misslyckat eller å andra sidan lyckat (beror på hur man ser det) eftersom jag skulle skriva ner allt som störde mig just nu.

Älska livet?!