Tremilia

"Vardagen" är ett faktum. Hur man än vrider och vänder på det så kommer "vardagen" alltid att stå där bakom toalettdörren. Jag förmodar att jag inte är ensam om rädslan över vardagskänslan, den gråa dagen som ser likadan ut från dag till dag. Frukost, lunch och middag. Gemensamma beslut och gemensamma matvanor(i stort). Men som sagt, vare sig förhållande singel, familj, heterosexuell, bisexuell, homosexuell så finns varagskänslan där, till och från. Eller är det bara ett heteresexuellt par som har fasta jobb/studier som hamnar i vardagsfacket?

Min trista inställning kasnke har att göra med att min sömn uteblir var och varannan natt. I alla fall hälften av åtta timmars sömn går åt att ligga vaken. Egentligen vet jag om att jag är en lycklig person som har underbara vänner, underbara vänner och en speciell stor familj. För det har jag!


So long

Kärlek