Tremilia

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.

Av Karin Boye (1900-1941)

Fredrik min käre vän, du är helt underbar! Tack för att du har fixat min dator.
Innan jag ska börja med en svamksoppa med stekta färska kantareller i så tar jag skriver några rader här. Här på min blogg spenderar jag ytterst lite tid har jag märkt. Idag, min lediga dag, har varit en skön dag. Förutom allt städande imorse, vilket gav ett skönt och välbehövligt resultat, så har min lata sida gjort sitt. Imorgon ska jag jobba och jag antar att det blir slitigt med tanke på alla norrmän som tycks campa i Smedjebacken just denna vecka. Alkoholen har ju sitt pris i Norge och jämförelsevis med de svenska priserna så köper man noghellre  tre gånger mer. Möjligtvis en jämförsle som kan jämföras med när vi Svenskar åker till ullared för att köpa tre gånger mer för pengarna. Aja, nog om det. Jag lär väl överleva morgondagen.

Nästa helg drar jag och Jon till Göteborg. Vi ska tydligen åka berg&dalbana och jag gruvar mig. Jag kan inte minnas en endaste gång då jag inte har grinat när jag satt mig i tåget på väg upp mot groteska höjder. Men trots det så tycker jag att det är skit kul, efter! Sisådär i slutet när vagnarna saktar in och jag insett att jag än en gång övertalade min rädsla att få uppleva en superadrenalinkick. Fy fan. Vi får se hyur det artar sig helt enkelt. Jag vill ju inte vara tönten som går runt och försöker samla på sig en massa godsedjur och godis i mängder.

Ge mig mod.

Puss

Det är allt mysigt med festival. I bankokvärmen sitter vi i festivalstolar och dricker öl/pissljummet vin. Efter
Johnossi, Mando Diao, Markus Krunegård, Jay Z, en 6a Fernet Branca så tog vi nattbussen hem till Ludvika igen. Trots min huvudvärk som visserligen gick över efter ett tag ger jag festivaldagen höga poäng. Att inte tala om älgkebaben vore synd, för den var jävligt god.

Kärlek

Det som fashinenar mig är att en telefon kan bli så otroligt populär. Så populär att folk tar sig en titt innan dansen runt midsommarstången. Min mening i det hela; trots det stora tråkiga intresset för en elektroniskpryl så blev det en bra bild. Kanske är jag bara avundsjuk, kanske inte!

Mamma och hennes karl är nyinflyttade till ett mycket vackert ställe utanför Ludvika, Dröverka.
Jon och alla andra killar, som enligt tradion, är på väg att resa midsommarstången. En mysig och fin midsommar. Tack för det!

Sov gott.
Puss

Den blev att se väldigt konstig ut, men den är ändå värd att läggas ut på bloggen. Till mitt försvar kan jag säga att det är den första målade bilden på riktigt riktigt länge. Den är lite skev och lite felvinklad och så men jag låter det vara. För nu. Förhoppningsvis greppar jag pennan igen nån dag och gör nått bättre. En början är alltid en början.
Nu ska jag kolla på ett avsnitt Sex & The City.

Efter tre avsnitt av Sex & the city vill jag fortfarande ligga kvar på madrassen och se ännu ett till, och ett till, och ett till. Jag trodde aldrig att den här serien var något för mig. Jag har aldrig sett ett enda avsnitt tidigare och jag hade verkligen inte trott att jag skulle ligga här med hela boxen brevid mig. Vems fel? Inte mitt. Den här gången får jag faktiskt skylla ifrån mig på Joppe och möjligtvis Jon. No hard feelings, när vädret ser ut som det gör just nu, grått och molnigt, kan jag inget annat än att säga; Tack!

Jag kollade nyss till mitt konto eftersom jag är en jävel på att spendera.Jag borde kanske låta en dag vara helt fri från invensteringar. Men idag är inte den dagen. Idag ska jag göra ett färsök till att baka piroger. Jag vet inte varför, men suget av att baka piroger har suttit i ett tag och jag tänkte äntligen göra nått åt det nu när jag är ensam hemma och halvt rastlös.

Läste precis i en blogg om brasilianskvaxning, nått som jag skulle kunna tänka mig göra nån gång i mitt liv. Samma som att jag nån gång i mitt liv ska hoppa fallskärm. Till en liten grad så tror jag att det fanimej är mildrare med fallskärmshoppning än att genomföra en brasilianskvaxning, och det säger jag som är sjukt rädd för riktigt höga höjder. Smärtan av att epilera mina ben ger mig ett litet smakprov av hur det kan vara att ta bort alla hårstrån på ett väldigt trevligt men ömt ställe. Det får mig att vilja hoppa fallskärm hellre än att vaxa pullan.

Nu börjar jag bli sådär trött i huvudet som jag brukar bli ibland. Måste hitta nått som verkligen hjälper. En tanke är att jag kanske har en liten tumör där inne som trycker på vissa nervtrådar som gör att mitt huvud känns bortdomnat och att ögonen är på väg att ploppa ut. Jag borde egentligen kolla upp det men det kommer jag troligtvis inte att göra eftersom jag alltid haft lite småfobi för att gå till farbror doktorn. Lite skummt kanske när jag i själva verket är tillsammans med en. Nej, det är inte samma sak. Jon ber mig inte att sitta i ett väntrum längre än vad som sagts och han kollar mig inte in i ögonen ocher mig förklara problemet. Han ger mig inte känslan att jag bara hittar på och skäller inte ut mig för att jag inte använder kondom. Han behöver inte be mig ta av mig tröjan och han slipper föra journaler för varje gång. Alltså, att spendera nätterna med en läkare hjälper inte mot ett vanligt hederligt läkar-möte-fobi.

Kärlek

Hej hopp.. Det blev ingen bild. Jag hinner inte. Måste snart gå/springa till bussen.
Jag och Jon var med min mamma och Peter och spelade golf igår. Mina första dåliga slag gav mig ett grinigt humör och ett yttrande om att jag absolut inte ville spela golf nå mer. Men efter ett tag och ett par bättre slag så var humöret på topp och jag kunde till och med tänka mig att gå en till runda. Frågan är; är det bara jag som har kvar mina tonårshormoner i kroppen? Om det inte handlar om dåligförloraranda förstås.


puss

Nu har jag sett ett avsnitt sex & the city från första boxen. Sen kommer förmodligen resten i följd antar jag. Det får bli min morgonserie eftersom Greys anatomy har blivit ett måste på kvällarna. Men där har vi bara två skivor kvar på säsong  5 och vad ska vi se på sen?

Sjukt sugen, är jag, på att tatuera mig. Vet inte vad och vet inte vart så jag tänker inte göra något naivt som att sätta mig i stolen imorgon och be tatueraren göra nått från fria händer. No No. Det är nått jag visserligen brukar göra ibland, hos frisören, fast då slutar det nästan alltid att jag gråter för att håret ser förjävligt ut. Ofantligt många gånger har jag gråtit över mitt hår som om det aldrig skulle växa ut igen. Vad gör man inte om det blir en misslyckad tatuerin? Det hjälper liksom inte med att gråta tills den har växit bort. Nej jag låter det vara för ett tag. Jag gör det sen när jag vet, när jag vill.

Nu ska jag borsta tänderna och gå till bussen. Tänkte också lämna tillbaka två tröjor som inte passade. Ha en underbar onsdag så ses vi kanske på golfbanan ikväll? Mamma har tvingat oss att vara med att spela Golf. Mer eller mindre.

Puss

Så här kan en bränd korv i Göteborg se ut. Tydligen så räckte inte fyra korvar för att mätta min mage, så den brände femte försvann rätt snabbt ner magen. Sugen på korv?

Förövrigt så har jag en ledig dag idag. Hur skönt som helst! Jag är värd denna dag efter att ha varit i Örebro på kurs för nybörjare i systembolaget. Det var en pers att ta sig dit, annars var det mycket trevligt med kurs. Dagen börjar i alla fall med att jag sätter mig på fel tåg klockan sex på morgonen och åker mot Västerås istället för Örebro. Det är så jävla typiskt att det ska hända mig. Jag fick kliva av i Smedjebacken, springa till busstationen och ta första bussen tillbaka till Ludvika för att sedan ta första tåg till Örebro. Jag kom endast 5 min försent, kanske 10 min.

Puss