Tremilia

Det känns som att det bara är jag som är inne och kollar min blogg. Inga kommentarer idag heller "Suck". Allvarligt så får jag skylla mig själv. Min uppdatering är väl inte den bästa. I nuläget sitter jag på balkongen hemma hos oss, eller Jon, eller oss, och tittar på folk som går ut och in i sina trappuppgångar. Väldigt spännande, eller inte. Det är sjukt varmt i solen och skulle jag på nått vis lyckas bli lite brun så skulle jag bli glad. Jag har i princip varit innomhus hela sommaren och jobbat, vilket är bra. Fast, ledighet i sol och värme är ju hur underbart som helst. Jag längtar så innerligt efter en resa. En lång resa, eller kanske bara en kort. Jag vill åka iväg, fly fältet en liten stund. Jag vill ha den där känslan då det bara finns ett här och nu och ingenting annat. Den känslan man får när man kliver av en buss, båt, flyg... och hakar på några trevliga personer och följer deras väg. Vart nu dom ska. Man vet ingenting förens man är där på plats. Antingen blir det hur bra som helst eller så blir det skitdåligt. Men det spelar ingen roll hur det blir för det är ju där spänningen finns i det hela. Att inte veta.

Jag kan ju inte sitta här och säga att jag vet hela min framtid, jag vet inte ens vad som kommer att hända om en månad. Men jag har mina aningar och det får mig att känna mig fast. Jobba, komma hem, laga mat..... Jag är en förvirrad och rastlös person.

Hade jag pengarna så skulle jag resa utomlands NU. Helst så vill jag ha med mig någon också. Det är väl kanske för mycket att begära, för höga tankar om folk runt ikring helt enkelt.

Jag älskar solen. Jag bara älskar att få vara ute i solen. Det är helt underbart!

Inlägget blir inte längre än så här med anledning av att jag ska luta mig tillbaka och låta solen bränna mig i ansiktet. Sen ska jag också låta mina tankar flyga iväg till något spännande och äventyrligt.

Puss