Tremilia

Finns det någon som egentligen är helt nöjd över sin livssituation? Är det inte alltid så att det finns stunder då man önskar och vill göra det någon annan gör just för tillfället? Allt som jag gör är inte lika roligt och spännande om man jämför med andra. Jag tänker lite på det här med att arbeta kontra att plugga. När jag arbetade så var jag sjukt sugen på att studera och avundades alla som satt på caféer med en kopp kaffe och pluggade. Nu när jag pluggar så är jag avundsjuk på dem som har ett bra arbete som de trivs med och tjänar så pass bra att de klarar sina utgifter plus lite till. Jag gör allt annat än att plugga just nu! Dagligen läser jag på andra kurskamraters statusuppdateringar om hur mycket de pluggar om dagarna och vad göra jag? Absolut ingenting. Eller mer korrekt, jag gör allt annat än att plugga. Jag rensar kartonger med kläder, rensar papper, går på stan, kollar på Sex & The City och så vidare. Sen så är jag lite smått avundsjuk på dem som tjänar pengar och har råd och tid att resa.

Bor jag i Falun så vill jag bosätta mig någon annanstans för att det verkar bättre där borta. De ser ut att ha roligare där än vad jag har här. Fast egentligen handlar det väl om vilken inställning man har till livet? Alla dessa krav man har på sig själv, eller de krav andra har på mig. Att våga släppa dessa krav är nog ett sjukt stort baota steg i rätt riktning. Har jag inga krav så är det ju helt fantastiskt med allt egentligen? Jag är bra på allting också eftersom jag inte har några krav på mig själv. Men..... Utvecklas jag då??

Nog om det. Om en månad flyttar jag och Kholod in i en trea på 76.6 km(upphöjd tvåa). Det ska bli fantastiskt. Balkong och kaklat badrum. Dock en liten längre bit från både stan och skolan. Men vad gör det när man har 51.6 km(upphöjd tvåa) mer att röra sig på. Och där smilar jag med hela ansiktet.

Ska sova nu, efter ett avsnitt Sex & The City.

Kärlek till de mina!