En soffpotatis bekännelse
Här sitter jag ensam och övergiven. Egentligen så är det mitt och alldeles mitt eget val. Jag får skylla mig själv. Jag hade kunnat följa med ut. Men icke. Jag stannar hemma kvar i tv soffan. Och vad tjänar jag på det? Inte ett skit kan jag påstå. Inte ett jävla dugg.
"Just do it" måste vara det enda och det bästa mottot här i världen. Vafan. Man lever ju bara en gång? Eller? Jag har inget minne av att jag har levt ett tidigare liv i alla fall. Jag känner att min själ är rellativt ung. Och vad fan gör jag hemmai tv soffan? Sova kan man göra som pensionär.
Kröka är det som sker här hemma på Järnvägsgatan 12. Sällskapsspel och krökning på högsta nivå. Mina två smarta, Sorken och hjärtat själv(Jon) är brightast här i höghuset. Att ha en pojkvän som är kapabel till att få vara med i Mensa är coolt. Riktigt jävla häftigt. Att få en hel förklaring till just frågan varför, är det bästa att höra. Jag älskar att höra historier om saker och ting. Att jag sen glömmer lika lätt som en guldfisk glömmer det senaste simtaget är en annan femma.
Som så många gånger förr står ölburkarna på rad på vardagsrumsbordet. Spotyfy i högsta hugg och en granne som ringer securytas. Men, skulle jag vilja lägga in här. Securytas har inte visat sig på denna plats efter att Jon varit ner och pratat med grannarna. Ett tipps till er alla där ute som drabbas. Tråkigt att förstöra en förfest sådär. Securytas är riktiga partypoopers vill jag lova. De kan nog ge mig sig själva på den fronten. Ett jävla glädjedödande jobb. vad vinner grannarna på det egentligen? När de väl har ringt, vi kallar dom S, så är de så förbannade att de inte kan somna och klockan är redan så mycket att de är frustrerade över att klockan är just mycket att de inte kan sova. Sen i vetskap om att de precis har förstört en riktigt jävla rolig förfest. Är det lönt att ens gå och lägga sig då? Det känns lite som att skönhetssömnen blir bakvänd och en annan rynka tycks titta fram morgonen därpå. Eller?
I alla fall så är min kärlek ute på krogen utan sällskap av damen. Men med sina krökarpolare. Same shit different name? Nej så är det inte rikigt kanske. Jag bidrar med mer ömhet och kärlek. Jag har svårt att föreställa migett djupt och passionerat hångel mellan Jon och Sorken på dansgolvet. Visserligen blir det några smällar på armen och små brottningsmatcher men det är nått man får stå ut med i ett förhållande med mig helt enkelt. Det finns ingen sorts fetitsh när det gäller hårda tag och slag. I alla fall inte från min sida. Ingen sida som har visats i alla fall och troligtvis så kommer den inte visas heller. Troligtvis.
Tacos, bullar, tårta, hemmagjorda dammsugare(dustsuckers), kaffe och mys med lets dance. 6 års kalas är namnet. Mosters små troll. Eller min systers små troll är nu 6 år fyllda. Helt sjukt faktiskt. Jag känner mig därför lite äldre, lite mognare, lite bättre. Ett steg i rätt riktning skulle man kanske kunna säga. De små söta liven har hela tonårslivet kvar. Den jobbiga, härliga, spontana, hemska, glada och framför allt roliga tonårstiden. Tider var det allt. Oja. Om jag tänker efter så är det inte mindre härligt nu som då. Man känner sig själv lite bättre till och med. Då menar jag lite bättre. Underbara vänner finns, en del på avstånd, och underbar pojkvän finns fast nu på krogen. Små troll som William och Wilma som springer mot en när man kommer och ger en världens största bamsekram och som får en att känna sig som världens bästa moster. Man får ju lite ånger att man inte följer med och leker varje gång de frågar. En dag frågar de inte mer för då är det mer killar eller tjejer, öl eller cider som lockar? Kanske kanske inte. En mosters tid är varsam. Den ska man ta hand om.
Jag funderar starkt på att ta en låång varm dusch.
Have fun, kröka på, take care,
kärlek till mina.
"Just do it" måste vara det enda och det bästa mottot här i världen. Vafan. Man lever ju bara en gång? Eller? Jag har inget minne av att jag har levt ett tidigare liv i alla fall. Jag känner att min själ är rellativt ung. Och vad fan gör jag hemmai tv soffan? Sova kan man göra som pensionär.
Kröka är det som sker här hemma på Järnvägsgatan 12. Sällskapsspel och krökning på högsta nivå. Mina två smarta, Sorken och hjärtat själv(Jon) är brightast här i höghuset. Att ha en pojkvän som är kapabel till att få vara med i Mensa är coolt. Riktigt jävla häftigt. Att få en hel förklaring till just frågan varför, är det bästa att höra. Jag älskar att höra historier om saker och ting. Att jag sen glömmer lika lätt som en guldfisk glömmer det senaste simtaget är en annan femma.
Som så många gånger förr står ölburkarna på rad på vardagsrumsbordet. Spotyfy i högsta hugg och en granne som ringer securytas. Men, skulle jag vilja lägga in här. Securytas har inte visat sig på denna plats efter att Jon varit ner och pratat med grannarna. Ett tipps till er alla där ute som drabbas. Tråkigt att förstöra en förfest sådär. Securytas är riktiga partypoopers vill jag lova. De kan nog ge mig sig själva på den fronten. Ett jävla glädjedödande jobb. vad vinner grannarna på det egentligen? När de väl har ringt, vi kallar dom S, så är de så förbannade att de inte kan somna och klockan är redan så mycket att de är frustrerade över att klockan är just mycket att de inte kan sova. Sen i vetskap om att de precis har förstört en riktigt jävla rolig förfest. Är det lönt att ens gå och lägga sig då? Det känns lite som att skönhetssömnen blir bakvänd och en annan rynka tycks titta fram morgonen därpå. Eller?
I alla fall så är min kärlek ute på krogen utan sällskap av damen. Men med sina krökarpolare. Same shit different name? Nej så är det inte rikigt kanske. Jag bidrar med mer ömhet och kärlek. Jag har svårt att föreställa migett djupt och passionerat hångel mellan Jon och Sorken på dansgolvet. Visserligen blir det några smällar på armen och små brottningsmatcher men det är nått man får stå ut med i ett förhållande med mig helt enkelt. Det finns ingen sorts fetitsh när det gäller hårda tag och slag. I alla fall inte från min sida. Ingen sida som har visats i alla fall och troligtvis så kommer den inte visas heller. Troligtvis.
Tacos, bullar, tårta, hemmagjorda dammsugare(dustsuckers), kaffe och mys med lets dance. 6 års kalas är namnet. Mosters små troll. Eller min systers små troll är nu 6 år fyllda. Helt sjukt faktiskt. Jag känner mig därför lite äldre, lite mognare, lite bättre. Ett steg i rätt riktning skulle man kanske kunna säga. De små söta liven har hela tonårslivet kvar. Den jobbiga, härliga, spontana, hemska, glada och framför allt roliga tonårstiden. Tider var det allt. Oja. Om jag tänker efter så är det inte mindre härligt nu som då. Man känner sig själv lite bättre till och med. Då menar jag lite bättre. Underbara vänner finns, en del på avstånd, och underbar pojkvän finns fast nu på krogen. Små troll som William och Wilma som springer mot en när man kommer och ger en världens största bamsekram och som får en att känna sig som världens bästa moster. Man får ju lite ånger att man inte följer med och leker varje gång de frågar. En dag frågar de inte mer för då är det mer killar eller tjejer, öl eller cider som lockar? Kanske kanske inte. En mosters tid är varsam. Den ska man ta hand om.
Jag funderar starkt på att ta en låång varm dusch.
Have fun, kröka på, take care,
kärlek till mina.
Kommentarer
Trackback
