Tremilia

Ja just de ja, bloggen. Lätt att glömma. Förlåt mina troga läsare. Förlåt.
Har kollat min statistik på den här bloggen och jag undrar varför folk är mer bloggintresserade på onsdagar jämfört med de övriga veckodagarna? Kanske att folk tar ett glas rött och läser bloggar eller att de bara av ren tristess, på grund av att tv-tablån inte faller i samma tycke sitter och läser andras bloggar. Jag vet faktikst inte. Och jag lär nog inte komma på det svaret om ingen berättar för mig. För när det gäller mig och mitt bloggläsande så har jag ingen särskild rutin. Sitter jag vid datorn så kikar jag på vissa bloggar, det sitter ryggmärgen.

Förövrigt så har mina funderingar gått över till alla mina misstag och fel som jag gör banne mig hela tiden. När tar det slut? Kan man undra. Man har ju ett X antal fel som man kommer att göra i hela sitt liv. Det är ju nedräkningi alla fall, men jag tror att jag har en del kvar. Eller?! Griniga kunder kommer man aldrig att slippa heller. Thats life behind the desk, helt enkelt. Men för att resna tankarna så tänker jag ta mig en promenad i mörkret trots min förbannade hosta. Hunden Zorro ska få följa med om han vill, vill säga. Är rätt hungrig så jag kanske ska ta mig nått att äta innan. Man står sig inte på en Scones en hel dag. Nej, man gör inte det trots att man tror det när man har ätit en. Det lägger sig som en slaggs mjölklump i magen. Men gott är det.

Nej jag skippar maten. Tar det sen. Kan ju inte riskera att få håll på vägen.

Kärlek