Tremilia

Glömde ju skriva med att min kära dator hakade upp sig på bussen på väg till Oslo. Det är ju alltid lite så att man känner sig ensam när man reser ensam i alla fall så här på morgonkvisten. Och när man vet att man ska resa till ett ställa där man inte känner någon. Det började i alla fall med att herren brevid mig snackar med nån om att det skulle finnas internet på bussarna, vilket jag inte riktigt ville tro på. Men jag tänkte att det är ju värt ett försök. Så jag tar fram datorn i mitt trånga uttrymme, fäller upp den och trycker på ON knappen. Vad händer.
Jo den tjuter rätt ut ett ganska gällt och upprepande tjut. Detta gör att folket runt om mig vänder sig om för att se vad som händer. Det gick ju inte på sekunden att få av datorn igen heller. Jag ville liksom nätsan kasta ut datorn genom fönstret. Så lång tid tjöt den. Pinsamt. Jag dödade de tystapassagerarnas frid helt enkelt.


kärlek