Tremilia

Trött och sliten skulle jag vilja säga att jag är. Mycket trött. Gick runt och rotade i förråden på jobbet efter ett våffeljärn, men hittade inget. Just typiskt, för jag var så sugen på våfflor. Fick nämligen veta att det var våffeldagen idag. Pannkakor blev det i alla fall och det gick lika bra det med. Pannkaka med blåbärssylt.  

Ibland gör man saker fast man redan innan vet att man inte borde. Men när tröttheten tar över så tänker man väldigt, väldigt suddigt. Eller man tänker väl inte alls helt enkelt. Fast egentligen så gör man det, man tänker på allt samtidigt så man missar en hel del på vägen. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Och när man gör de saker som man inte borde hur ska man gå till väga då?! Det är ju inget allvarligt jag talar om, men något som är korkat dumt för man vet att det var fel. Något som skulle kunna vara i stil med att man ger en mycket bra rabatt på en club sanwish till en grabb för att han endast hade 80 kr på sig(trodde jag ja) sen så går han ut och berättar för hela gänget om sin rabatt. Och där ute sitter min chef och äter. Det kanske är en fjantig sak, men vad skulle jag säga till min chef om han hörde vad de sa?? "Oj, förlåt jag tyckte synd om honom för att han hade bara 80 kr. Han hade bara råd med allt annat förutom clubben på vår meny. Så jag tänkte att jag skulle vara schyst och ge honom rabatt." Vafan är det för fel på tomatsoppa liksom? Han hade fått tomatsoppa och en morotskaka för sina 80 kr. Jag blir så trött på de dagar som är mina mesdagar. Gör om, gör rätt har jag hört är ett smart sätt. Räta ryggen och be grabben köpa tomatsoppa nästa gång.

Annars så koser jag mig med Allan. Har tittat på arga snickarn och nu ska vi se nått annat program som går på svensk tv. Fast på internet förstås.

Jag saknar, saknar mina kära. Och tänker på er.